Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysk historieforskning i brytningstider. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tysk historieforskning i brytningstider
liga diskussionen intill 1933 på ett sätt, som ger verket en
rangplats inom tysk historisk litteratur överhuvud. Den utpräglade
strävan till objektivitet som utmärker Oncken utesluter hos
honom icke en varmt patriotisk underton; hans tema är också
härvidlag allt annat än likgiltigt: aktgivandet på själva det tyska
rikets låge under växlande konjunkturer. Hans omdömen kunna
för övrigt vara skarpa nog; lägger man detta arbete vid sidan av
Renouvins stora bidrag till världskrigets närmaste förhistoria av
1934, ser man genast vad som alltjämt skiljer fransk och tysk
uppfattning, trots vissa framsteg under senare år i riktning mot
större enhetlighet i åskådningssättet. Ett ledande motiv lios
Oncken är påvisandet av Rhengränsens betydelse som drivkraft för
den franska statskonsten; härtill sluter sig hans nu tio år gamla,
trebandiga aktpublikation om Napoleon III:s innehållsrika
Rhenpolitik, nerven i Mellaneuropas historia vid denna tid. Man
erinrar sig kanske, att det var Hermann Oncken som höll
minnestalet vid rhenländarnas tusenårsfest sommaren 1925. En
österrikisk parallell till Onckens »Das deutsche Reich» får man i
H. von Srbiks »Deutsche Einheit», vars första band utkom för kort
tid sedan. Överhuvud är den tyskspråkiga historiska
produktionen i vår egen tid ganska rik på storvulet lagda, ofta
konstnärligt formade syntetiska framställningar ocli undersökningar.
Den tydliga inriktningen på utforskandet av den tids historia
som ligger vår egen närmast har sina ytterst naturliga
förklaringsgrunder. Tendensen liar stimulerats genom tillkomsten av
stora källpublikationer. Jämnt tio år ha gått, sedan »Die grosse
Politik der europäischen Kabinette 1871—1914» vann sin
avslutning med fyrtionde bandet — en serie alltför välkänd och
väg-rödjande för att här påkalla någon karakteristik. 1928 tillsattes
Historisclie Reichskommission med Friedrich Meinecke som
president. Dess värv kom väsentligen att bli uppläggandet av
urkundsverket »Die auswärtige Politik Preussens 1858—71» — en, som det
visade sig, rätt kinkig uppgift, vars lösande också framkallat en
del kritik. Utgivningen pågår, numera övertagen av det nya
riks-institutet under Franks auspicier. Nämnas må, att det 1933
utkomna fjärde bandet — om den sleswig-holsteinska politiken —
bl. a. rymmer material från Stockholm. Helt nyligen har
slutligen den stora upplagan av Bismarcks samlade skrifter bragts
till fullbordan.
Anmärkningsvärt om också knappast förvånande är det stora
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
