Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - De franska valen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ligande av Bancpie de France, statlig- kontroll över storbankerna
och rustningsindustrin samt upphävande av de viktigaste av
dekret-lagarna. De i folkfronten enade partierna överenskommo vidare att
samverka vid valet enligt följande princip: i den första valomgången
kan varje parti uppställa egna kandidater; om en andra valomgång
blir nödvändig (vilket inträffar, om ingen kandidat erhåller absolut
majoritet i den första) skola samtliga folkfrontister rösta på den
vänsterkandidat, som i första omgången erhållit största antalet
röster.
Valstriden var detta år ovanligt hård och ledde i mer än 2Ia av
samtliga valkretsar till en andra omgång, varvid folkfronten i regel
lyckades hålla överenskommelsen. Av 618 mandat erövrade den 381.
Valet blev sålunda en klar vänsterseger, och en av folkfronten stödd
regering torde i kammaren äga en majoritet på omkring 140 röster.
Frågan är nu först, hur stora framgångar folkfronten vunnit i
kammaren. Dess partier ha sedan våren 1936 ökat sin
representation med 37 platser. Segern är sålunda ej överväldigande; det
väsentliga är, att man lyckats, i varje fall tillfälligt, ena
vänsterpartierna, som tidigare bekämpat varandra.
Av större intresse än folkfrontens antal nya mandat är dock
fördelningen av dessa mellan de olika partierna. (Uppgifterna härom
variera i olika framställningar, beroende på det ej ringa antalet
relativt fristående deputerade; här följas inrikesdepartementets
officiella siffror.) Man kan konstatera en oerhörd framgång för
ytterlighetsriktningarna. De Moskvaanslutna kommunisterna ha ökat från
10 till 72 mandat, de till andra internationalen anslutna socialisterna
(S. F. I. O.) från 97 till 146. Oavhängiga kommunister och
socialister lia sjunkit från resp. 11 och 67 till resp. 10 och 37.
Radikalsocialisterna ha gått tillbaka katastrofalt, från 159 till 116. Vad den
»nationella fronten» — om till den räknas alla till folkfronten ej
anslutna partier — angår, liar den förlorat 34 mandat (antalet
platser i kammaren liar sedan sista valet ökat med 3). Det
intressanta är emellertid även här att iakttaga förskjutningarna mellan
partierna. »Radikala vänstern» eller »oavhängiga radikaler» —
d. v. s. vänstra centern — liar förlorat 35 — mer än hälften — av
sina platser för att nu inneha 31, Flandins parti,
vänsterrepublikanerna — d. v. s. högra centern — har sjunkit från 99 till 84 mandat.
Folkdemokraterna, närmast ett kristligt-socialt parti, lia lyckats
behålla sina 23 platser, medan den rena högern (Marins parti) gått
fram från 77 till 88, reaktionära från 6 till 11 mandat.
Sammanfattningsvis kan man sålunda säga, att valet 1936 i kammaren medfört
en dock ej överväldigande vänsterseger — förskjutningarna äro
avsevärt mindre än vid valet 1932 — samt att det inneburit ett
förkrossande nederlag för mellanpartierna.
Går man från kammaren till det väljande folket, frapperas man
främst av de mycket små förskjutningarna inom valmaiiskåren. Av
sammanlagt 93/ä miljoner röster har folkfronten endast lyckats
erövra c:a 3 miljon nya anhängare, medan övriga partiers direkta
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
