Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Statsfinanser och skattepolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
förenkling- återfinner man hr Wigforss’ program i hans valbroschyr
»Rättvisa skatter». Hans tes är, att skattetrycket är synnerligen
orättvist fördelat i vårt land. »Av 600 milj. kr. i egentliga skatter till
staten tagas något över 200 milj. ut på den s. k. direkta vägen, i
förhållande till inkomst och förmögenhet, medan något under 400 milj.
betalas i form av konsumtionsskatter på nästan allt vi förbruka av
nyttiga, mindre nyttiga eller t. o. m. skadliga varor.» Hr Wigforss’
förslag, som riksdagen avslog »under oklara och inbördes stridiga
motiveringar», gick enligt valbroschyren ut på en omläggning av
skatten, »som skulle ha tagit ut mera av de rika och mycket
välbärgade, men gjort skatten förhållandevis lättare för mindre och
medelstora inkomsttagare».
Om någon i våras tvivlade på det valtaktiska och agitatoriska
syftet med de framlagda skatteförslagen så bör han vid läsningen av hr
Wigforss’ broschyr bli överbevisad om sin lättrogenhet. De
försåtliga antydningarna om de borgerliga partiernas månhet om de
besuttna och deras bristande intresse för de små skattedragarnas
bekymmer verka i f. d. finansministerns broschyr så mycket mera
osympatiska, som han vid redogörelsen för skattefrågans behandling
vid årets riksdag nödgas — visserligen i förbigående — erkänna, att
»högerns medverkan till höjningen av den extra inkomstskatten
tyder på en något större villighet att ta hänsyn till de mindre
inkomsttagarnas intressen, än man kanske haft anledning att förvänta».
Men högern och folkpartiet vilja inte utgå ifrån, att den direkta
beskattningen måste ytterligare höjas, det är den anklagelse, som hr
Wigforss riktar mot dessa partier. Här har hr Wigforss, kanske
omedvetet, avslöjat vad som är huvudsyftet för hans egen
skattepolitik, nämligen en skärpt direkt beskattning, vare sig den är
stats-finansiellt motiverad eller ej. Skatten på inkomst och förmögenhet
är för honom icke blott ett medel att skaffa staten nödvändiga
inkomster, utan även ett instrument för genomförande av en annan
inkomstfördelning i samhället. 1928 deklarerade han öppet denna
avsikt; i år är han försiktigare, men tendensen är dock fullt tydlig.
Hr Wigforss’argumentering för åsikten att det indirekta skattetrycket
är oskäligt hårt i vårt land bygger på rent orimliga beräkningar av
den belastning, som skatterna på sprit, tobak, vin oeh maltdrycker
åsamka de mindre inkomsttagarna. Endast på detta sätt kan han påvisa
den hårda »konsumtionsbeskattning», som enligt hans tes belastar det
svenska folket. Nu är det emellertid känt och vittnat av en opolitisk
sakkunskap, att de egentliga konsumtionsskatterna, de som drabba verkliga
nödvändighetsvaror, äro lägre i vårt land än i de flesta andra. Det är
orimligt att likställa sprit- och tobaksskatter med egentliga
konsumtionsskatter. När hr Wigforss gör gällande, att en höjning av
spritskatten betyder en sänkning av en medelklassfamiljs levnadsstandard
på ett sätt, »som skulle göra det omöjligt att fortsätta med talet om
att skatten drabbade en lyxkonsumtion», fäller han ett påstående, som
skarpast riktar sig mot den nykterhetspolitik, som i höga spritskatter
ser ett värdefullt vapen i kampen mot alkoholkonsumtionen. Har han
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
