Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Några, som tröttnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
riksdagar, saml; jur. d:r Hillgård i Halmstad; den sistnämndes
avsägelse är mycket betecknande för svensk folkrepresentations
»advo-katlöshet», i det alt med cl:r Hillgård kammarens ende advokat
försvinner. Härutöver förlorar högerpartiet två av sina »soumets» —
förste vice talmannen Magnusson i Tumhult och landshövding
Linnér.
»Tumhults» avgång betecknar på visst sätt en epok. Efter
»författningsuppgörelsen» ha inga som han inom högern och som Olof
Olsson i Kullenbergstorp inom bondeförbundet uppburit det gamla
lantmannapartiets arv och representerat kontinuiteten i svensk
bondepolitik. I vår dynamiska tid och bland den nya tidens
»kollektivbönder» kände båda sig förvisso litet främmande, ty båda hade
det gamla lantmannapartiets »statiska» politik i blodet, och. det var
säkerligen icke utan ett stort vemod, som »Tumhult» såsom ibland
tjänsteförrättande talman fick avsluta sin trettiofyraåriga
riksdags-bana med att klubbfästa den »nya», tidens besiut. Det har alltid stått
en viss mystik kring Kronobergsrepresentanten, därför att han synts
mindre än ban verkat. Det fanns t. o. m. en tid, då en känd
politiker utanför högern på 1920-talet uttalade sig för att »Tumhult»
skulle ställas i spetsen för en borgerlig samlingsregering.
»Tumhults» hela lynne har fört honom utanför de positiva och dristiga
kraftpolitikernas kategori, men han har ägt en klokhet, som i sitt
slag varit ensamstående, en kombinationsförmåga, som endast
kunnat liärflyta ur en överlägsen begåvning, och en bjudande, i bästa
mening aristokratisk värdighet i sitt framträdande, som mindre
erinrat om bondeståndet än om riddarhuset. Och dessutom är denne
store tigare, som aldrig i kammaren blev fri från rampfeber, i själva
verket en orator av ovanliga mått, koncis och klar, milt ironisk och
underfundig, med fint sinne för nyanser och ett herravälde över
språket nästan till konstnärlighet.
Landshövding Linnér, som avsagt sig för att mer odelat kunna
ägna sig åt sitt läns angelägenheter, har endast fyra år tillhört
riksdagen, men han har under denna korta tid satt många spår efter sig.
Det torde vara få riksdagsmän, som under den senaste perioden så
föga skonat sig som hr Linnér. Hans enastående kännedom om
statsförvaltningen och lika enastående arbetsförmåga ha utnyttjats på
alla områden, ofta mera för andra frågor än för dem som han såsom
utskottsman haft att ta direkt befattning med. Han har visserligen
varit en flitig debattör men har uppenbarligen aldrig älskat
rampljuset. Sin största tillfredsställelse fann han i »grovarbetet» bakom
offentlighetens förlåt. Utan överdrift kan sägas, att andra kammaren
i hr Linnér förlorar sin mångkunnigaste medlem.
För det gamla frisinnade partiet var föryngringen det svåraste
problemet — den successiva minskningen vid varje val ledde nästan
undantagslöst till att blott gamla återvaldes — men i år föreligga
hela ses avsägelser i folkpartiet, vilket oavsett valutgången i övrigt
medför en relativt större personomsättning än vanligt. Av de
avgående har hr Bengtsson i Norup varit den mest kände, och sålunda
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
