Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Hur skapas demokratiens »statsvilja»? Av Gunnar Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
radio. De voro motståndare till det väntade beslutet. Dagen
därpå inlöpte tillräckligt med telegram till huvudstaden för att
förmå några tvehågsna senatorer att ändra mening. Förslaget föll.
Exempel av denna art skulle kunna mångfaldigas. Man skulle
kunna leta upp paralleller i de flesta av världens demokratier.
Man skulle kunna visa på propagandan under världskriget, där
de mest sagolika ting svaldes icke blott av anhängare och
neutrala, t. ex. av oss här hemma, utan även av fienden. Det berättas
en patetisk händelse om den effekt, propagandan för
världsfrälsaren Wilson medförde. I någon stad möttes de uthungrade och
krossade retirerande tyska trupperna av en transparang, där det
lär ha stått: »Vi lita på Gud och Wilson.» Läsaren kan dock
fortsätta uppräkningen på egen hand. Det är viktigare att söka draga
några få slutsatser.
Först har utvecklingen skapat ett nytt yrke,
agitationsexpertens. Överallt har han icke nått värdighet av riksminister, men
hans inflytande behöver icke vara mindre för att han kallas
ombudsman eller redaktör. Dennes uppgift är icke att göra de
argument, som ett partis program eller handlande kan leverera, så
smakfulla som möjligt, utan helt enkelt att trumma ihop så
många väljare som möjligt, kanske ibland för ett mer eller mindre
förtiget ändamål. Han tycks i sitt handlande endast vara bunden
av skyldigheten att lyckas och kan därför välja vilka medel han
vill, även sanningar. Dessa måste dock vara så beskaffade, att
de icke stöta bort några väljare.
I teorien är väljaren den aktive, i allmänna medvetandet
politikern, i verkligheten måhända agitationsexperten. Väljaren måste
ha, motiv för att handla på ett visst sätt, för att välja en viss
valsedel. De ivrigt arbetande experterna stå gärna till tjänst, och
i det stora antalet fall följas deras locktoner medvetet eller
omedvetet. Experterna måste ha stoff att arbeta med, och det
levereras av politikerna. Antingen dessas handlingar, dessas
avsikter eller dessas personer måste stå till förfogande. Allt efter
behov kan sedan allt detta användas som lockelsemedel eller som
skräckkabinett. Måhända skulle det hela vara litet lättare att
smälta, om stoffet endast utgjordes av de handlingar eller
avsikter, som avsågo att göra en genomtänkt åsikt till verklighet. Nu
ha emellertid förhållandena tvingat fram en annan sakernas
ordning. Agitationen nöjer sig icke med ett givet stoff, den skapar
för sitt behov speciellt material i form av beslut eller förslag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
