Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9
- Dagens frågor 13 oktober 1936
- Genève 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 13 oktober.
Genève 1936.
Även över detta års ordinarie folkförbundsförsamling har
den abessinska frågan kastat sin skugga. England och
Frankrike, förbundets båda huvudmakter, infunno sig i Genève med
den bestämda avsikten att nu äntligen göra slut på det folkrättsliga
och humanitära maskspel, som hittills uppförts av hänsyn till
småstaterna. För Paris och London gällde det att till snart sagt vilket
pris som helst hejda det tysk-italienska närmandet och vinna
Mussolinis stöd vid den beramade konferensen mellan Locarnomakterna.
Efter generalsekreteraren Avenols botresa till Rom visste man, att
il Duce ej krävde, att förbundet alldeles skulle gå under oket och
erkänna Italiens erövring av Abessinien. Mussolini nöjde sig med att
negus’ ombud skulle vägras tillträde i Genève, och var i så fall villig
att låta sin egen delegation åter taga plats därstädes. Rättsgrunden
för Abessiniens avvisande skulle mr. Eden tillhandahålla. Ensamt av
makterna var England representerat i Gore, huvudorten i den ännu
ej ockuperade delen av landet. Londonregeringen kunde alltså utan
att störas av någon besvärande kontroll lämna så ogynnsamma
meddelanden om förhållandena på orten i fråga, att man med gott
samvete kunde förklara, att negus’ ombud ej längre företrädde någon
verklig regering.
Planen var sålunda klar, och den officiösa engelska och franska
pressen lät före församlingens öppnande förstå, att inga hinder kunde
hota dess utförande. Men det oväntade inträffade. Det visade sig från
början omöjligt att fylla fullmaktsutskottet, som var avsett att
fungera som exekutionspluton, med pålitligt folk. Och under dess
förhandlingar visade sig de smärre staternas opposition allt starkare.
Planen måste överges. Det föreföll först, som frågan om den
abessinska regeringens folkrättsliga status i stället skulle hänskjutas till
Haagdomstolen. Men även detta förslag förkastades: om hänvändelse
skedde, återstode ändå spörsmålet, hur man i Genève skulle ställa sig
till abessinierna, medan man avvaktade orakelspråket från Haag. Så
slöt hela intrigen i ett debâcle för västmakterna, negus’
befullmäktigade togo plats i folkförbundspalatset, och italienarna uteblevo.
Det inträffade kan ses ur flere synpunkter. Det råder intet tvivel
om att det för de exneutrala staterna, vilkas säkerhet otvetydigt
kräver ordnade folkrättsliga förhållanden, tedde sig som en hjärtesak
och ett reellt intresse att hindra ett sådant prejudikat som en
medlemsstats uteslutning, emedan dess territorium helt eller delvis
ockuperats av en fördragsbrytande angripare. Ur denna synpunkt talade
Holland och de nordiska staterna Abessiniens sak.
Men — vad är värdet av denna demonstration? De abessinska
delegaterna hava bevarat säte och stämma i Genève, men Abessiniens
reella läge har på intet sätt ändrats. Italienarna bereda sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0655.html
