Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Litteratur - Konservatism och liberalism. Av Jean Braconier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reglementerandet i näringslivet överhuvud. Men han attackerar
också byråkratien och hovstaten, lyxen och överflödet hos de rikare
klasserna, ofta för att få statsmakterna att fästa blickarna på den
»nödlidande, hungrande, svältande, barkbrödsätande massan». Han
skrädde ej heller orden. Så yttrade han på riksdagen 1840: »Det är
icke nere i dalen, som man brutit mest. Det är däruppe, där man
dövar samhällets röst, glömmer folkets behov, förskingrar dess
penningar, gäckar dess förhoppningar, trampar dess lagar.» På sin
första riksdag undrar han, om det ej vore en fördel för
folkrepresentationen, ifall arbetarna fingo plats i denna. Någon
manchesterliberal blev han aldrig, ty i likhet med konservativa tänkare som
Järta och Agardh ansåg han bl. a., att »allmänna arbeten» bättre
än allmosor voro ägnade att lindra arbetslösheten. Det är en
socialreformatorisk liberalism, fylld av samma patos, som bar upp en
Geijers och en S. A. Hedins samhällskritik.
Att en storindustriell arbetsgivare så energiskt verkade för
avhjälpandet av fattigdom och av det han ansåg vara sociala
orättvisor, borde f. ö. ge herrar marxistiska forskare en allvarlig
tankeställare över orättvisan i den ensidighet, med vilken de angripa de
»utsugande» kapitalisterna. Den, som något studerat den ekonomiska
utvecklingen i vårt land, vet att man t. o. m. under en sådan
inhuman epok som merkantilismen finner företagare, som liksom Petre
tänkte på arbetarnas bästa. Detta kan inte framhållas för många
gånger, allra helst som det ej var så länge sedan ett marxistiskt
socialhistoriskt arbete från olika håll höjdes till skyarna, ehuru
författaren trots ett rikhaltigt material tycktes ha undgått att se allt,
som ej passade för dogmerna.
Det vore orättvist att beskylla docent Fahlbeck för att handskas
ensidigt med de källor, han analyserat. Han vinnlägger sig
omsorgsfullt att få fram alla skäl pro et contra den ståndpunkt, han själv
hävdar. Han gör inga fria konstruktioner, bländar ej med djärva
hypoteser eller lösa hugskott. Hans senaste arbete bär i allt
vederhäftighetens solida prägel, och det vittnar om en betydande lärdom
även på andra gebit än de rent statsvetenskapliga. Det är utmärkta
biografier, han med konstförfaren hand givit i »Idéer och män». Ännu
återstår många luckor att fylla i fråga om det tidigare 1800-talets
politiska idéhistoria, men Fahlbeck har dragit ett gott strå till
stacken, och helt visst kommer hans välskrivna bok att stimulera andra
att göra sammaledes.
Jean Braconier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
