Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Historien — en försummad nationell tillgång. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historien — en försummad nationell tillgång
lians omvårdnad om den andliga kulturen varit det halmstrå, som
festtalarna begärligt gripit efter». »Det oändligt ofta upprepade
citatet om såningsmannen på den framåtilande stridsvagnen är en
både vacker och träffande bild — men det centrala i bilden är
stridsvagnen.» En enda gynnsam följd av de senaste årens
fruktansvärda utveckling på det internationella området borde bliva
en mer realistisk syn på det väpnade våldets plats i
världsutvecklingen och en därav följande större benägenhet att se historien
skildrad i sina riktiga proportioner. Men under de gångna åren
har flykten från verkligheten haft en ogynnsam inverkan på
historievetenskapen, som både i skolan och i övrigt fått se sina
verkliga mått förvanskade till men för det politiska förloppet och till
ensidig vinst för den ekonomiska ocli »kulturella» historien. Ett
utslag av denna tendens kan man kanske till någon del finna i
det förhållandet, att när ett av våra främsta förlag tager det
utomordentligt glädjande steget att utgiva en serie biografier
över framstående svenskar, hava de första namnen i serien blivit
konstmecenaterna Magnus Gabriel De la Gardie och Carl Gustaf
Tessin men icke några av våra stora fältherrar eller absolut
främsta statsmän.
En omständighet, som säkert bidragit till historieforskningens
nuvarande undanskymda plats i det allmänna medvetandet, är det
ringa intresse, som möter den i pressen. Det är klart, att en
historisk upptäckt eller debatt ej kan hava samma sensationsvärde för
ett modernt nyhetsorgan som en nyupptäckt faraongrav eller en
exploderande ultracentrifug. Ej heller vore svensk
historievetenskap betjänt med en sådan form av publicitet, som den danska
hävdaforskningen då och då får röna. Önskligt vore däremot, att
den historiska litteraturen recenserades regelbundnare, ibland
även av sakkunnigare pennor, än nu i allmänhet är fallet. En
ordinarie, kontinuerligt verksam historisk recensent torde väl
knappast någon svensk tidning för närvarande bestå sig. Bertil
Boëthius’ och Nils Forssells artiklar i Dagens Nyheter utgöra
visserligen ett undantag liksom i viss mån även Göteborgs
Handels-och Sjöfartstidnings kultursida och Oscar Wieselgrens
under-streckare i Svenska Dagbladet, men dessa berömvärda uttryck för
pressens historiska intresse utgöra inga regelbundet
återkommande inslag i tidningarna i fråga. Och det sätt, varpå
fackhistorikerna omtalas av pressens ordinarie kulturella
medarbetare, utmärkes ofta av en allt annat än älskvärd överlägsenhet.
703
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
