Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Politik och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIK OCH FÖRVALTNING
Svensk statsförvaltning har under århundraden haft sitt
särskilda skaplynne, vilket främst tagit sig uttryck i
förvaltningsmyndigheternas självständighet gentemot regeringsmakten.
Knappast något annat europeiskt land har så konsekvent hävdat denna
princip och dess korollarier, statstjänstemännens oavsättlighet
och tjänstetillsättning efter sakliga meriter. Som en allmän regel
har dessutom gällt, att förvaltningsmyndigheternas utlåtanden
skola ligga till grund för Kungl. Maj:ts heslut och att endast för
särskilda ändamål extra ordinarie utredningar skola företagas.
Alltsedan stadfästandet av 1634 års regeringsform och till dags
datum ha förvaltningsmyndigheterna intagit en oberoende
ställning och verkat i kraft av den ansvarskänsla, som fritt tänkande,
allvarligt tjänstenit ocli sakliga skäl skapat. Detta system måste
på ett alldeles särskilt sätt hava sprungit fram ur svenskt kynne
och harmonierat med vårt väsen. Och man har ej försummat att
kraftigt reagera, när förvaltningssystemets bärande idé
förfuskades eller hotade att undermineras. Dylika avsteg lia förekommit
även i vårt land, och det är betecknande, att just under dessa
perioder statsförvaltningens prestationer sjunkit i effektivitet.
Viktiga lärdomar stå i detta fall till buds.
Det mest flagranta exemplet på förvaltningsprincipernas
upplösning erbjuder frihetstidens senare skede. Med partistridernas
intensifiering följde, att ämbetsverken indrogos i spelet om
makten. Partierna gjorde starka ansträngningar att förskaffa sig
inflytande i dessa institutioner, vilka likväl trofs det ökade politiska
virrvarret länge representerade den fasta punkten i statslivet
under växlande riksdagsmajoriteter. Ju jämnare kampen mellan
partierna blev, desto angelägnare visade sig partierna bli att
behärska förvaltningsmyndigheterna genom att på de högre
posterna insätta sina män, och ständernas ofta godtyckliga
ändringar i gjorda utnämningar bestämdes främst av partihänsyn.
Detta inverkade åter på ämbetsmännens ställningstagande till
dagens frågor, och mången föredrog att ändra sina åsikter för
751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
