Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Politik och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Politik och förvaltning
att därmed öka sina utsikter. Det lugna livet i ämbetsverken
förbyttes under de långa riksdagarna i en nervös oro, varunder
ett osakligt och skadligt intrigväsen uppammades. De
politiserade ämbetsverken kunde ej betraktas som oväldiga och kunde
följaktligen icke kräva respekt för sina yttranden, vilka ej sällan
betraktades som ett uttryck mindre för fri och saklig prövning
än för en speciell partipolitik. Nästa steg i utvecklingen var,
att principen 0111 ämbetsmännens oavsättlighet utan laga dom och
rannsakan ställdes under debatt och att röster höjdes för att ur
ämbetsverken utrensa alla för den sittande regeringen
misshagliga element. Själva grundvalen för statsförvaltningen rubbades;
ytterst gällde problemet, om ämbetsverken skulle bibehålla sin
självständighet eller förvandlas till viljelösa regerings- eller
kanske rättare ständerorgan. Tillvaron var för ämbetsverken så
mycket osäkrare, som ständerna i allt större utsträckning började
taga hand om utredningarna och det rikt florerande
utskottsväsendet överhuvud delvis tog loven av ämbetsverken; icke utan fog
sades det, att ämbetsverken kunnat upphöra med sin verksamhet,
därest ständerna skulle ha sammanträtt årligen.
Tvivlet pä ständernas förmåga att lösa landets viktigaste frågor
spred sig emellertid i allt vidare kretsar, särskilt bland
ämbetsmännen. Även om dessas stånd punkts tagande ej saknade
egoistiska motiv, voro de dock av ålder vana att sakligt pröva ärendena
ocli insågo åtminstone i princip nödvändigheten av att låta
statens intressen gå före enskildas. Hur partitrogna de än voro,
kunde de ej undgå, att finna vissa orimligheter i det rådande
systemet. Den fria författningen innebar frihet att handla endast
för dem, som sutto vid makten, d. v. s. partioligarkien; den banade
vägen för element, vilka brusto i samhällelig ansvarskänsla och
otillbörligt tillskansade sig personliga fördelar. Inom olika delar
av samhället yppade sig samhällsupplösande företeelser;
korruptionen verkade demoraliserande på de dåligt avlönade
tjänstemännen, och i hägn härav frodades slentrian och godtycklighet
inom förvaltningen. Reaktionen hos ämbetsmännen själva mot
missförhållandena återgav också under frihetstidens sista år
ämbetsverken något av deras forna självständighet och underlättade
1772 års statsvälvning.
På liknande sätt visade ämbetsmännen tendenser att reagera,
när det gustavianska enväldet sökte skapa förvaltningsorgan, som
skulle effektuera den kungliga viljan under mindre omständliga
752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
