Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Politik och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Politik och förvaltning
och hämmande former än dem, som ämbetsverken erbjödo.
Äm-betsmannaoppositionen fruktade, att de påtänkta inrättningarna
såsom ministeriella organ skulle förvandlas till kungamaktens
servila verktyg. Deras kritik skärptes i samma mån som
regeringsuppdragen föllo i händerna på gunstlingar och personer, vilka
icke voro kapabla att lösa de maktpåliggande statsuppgifterna.
Diskussionen om förvaltningsmyndigheternas ställning till
regeringsmakten fortsatte under - 1800-talet och sammankopplades
med frågan om departementalsystemet. Åtskilliga ville slopa
systemet med självständiga kollegier eller ämbetsverk och förordade
införandet av ministerstyrelse. Andra åter fruktade, att
ämbetsmännen i fall av ministerstyrelse skulle bli beroende av de
politiska skiftningarna och utlämnas åt departementschefernas
godtycke, något som måste leda till en betänklig politisering av
ämbetsmannakåren. Vikten av en självständig ämbetsmannaklass
inskärptes av August von Hartmansdorff år 1823 i hans
uppmärksammade arbete om den svenska statsförvaltningen med följande
träffande ord: »De oberoende kollegieledamöterna hos oss, eller
ämbetsmännens medelklass, äro närmast förbundna med
medelklassen av medborgare i allmänhet och stå likt dessa både genom
blodsband och andra förbindelser i beröring såväl med den
fattigare och ringare som med den rikare och högt uppsatte. Utan
att föranledas till nödens misströstan eller till överflödets
sorglöshet, utan att förvillas av överdriven klagan eller att själva
frukta förtryck, om de vägra utöva det mot andra, stå de i
medelpunkten av medborgare, kunna inhämta, urskilja och avväga
allas stridiga intressen. Denna ställning är sålunda fullkomligt
avpassad efter kollegiernas egenskap att vara mellanlänken i
för-vaitningskedjan ocli efter landets behov av oväldiga
styrelseformer och oberoende ämbetsmän... Funnes inga kollegier, så
saknade konungen en offentlig och därför i möjligaste måtto
tillförlitlig kontroll på föredraganden (i statsrådet). De utgöra speglar,
vari konungen kan se målen oväldigt bedömda, ifall
föredraganden ensidigt framställde dem, och varuti konungen kan skönja
sakernas skuggsida, om endast den ljusa vändes åt honom, eller
tvärtom i motsatt händelse.» Den kritik mot ämbetsmännens
alltför stora självständighet, vilken just i regeringskretsarna kunde
förmärkas, riktade sig ej heller mot de centrala verken, utan
huvudsakligen mot kansliets tjänstemän, vilkas oavsättlighet ansågs
hämma regeringens arbete. En annan sak var att själva organisa-
753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
