Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldepolitik
den strålande idémänniska han varit. Ett exempel härpå är hans
nobla sätt att bedöma Geijers »avfall» till liberalismen, vilket ju
gick stick i stäv mot Tegnérs egen utveckling. Tegnér ansåg
visserligen, att Geijer med sin handling anstiftat obeskrivligt mycket
ont, i synnerhet genom den minskning av motståndskraften mot
de upplösande riktningarna, som det innebar. Han ogillar också,
att Geijer »skrutit med sin omvändelse — det var fåfänga och
popularitetsjakt, att han talade därom». Men avfallet i oclx för
sig kunde han ej ogilla. »Tvärtom var det kanske, med Geijers
bottenärlighet, ett nödvändigt naturfenomen. Vad skulle det
också vara för en man, som icke någon gång avfölle från sig själv,
li. e. åsikter, som han fordom haft och yttrat?» Trots sitt
avfall var Geijer »utan fråga den snillrikaste ocli ärligaste man,
som levat i Sverige. Som alla dylika människor straffas lian
därför först i sitt eget inre. Men icke skola vi döma honom.»
Hör man icke i detta vidsynta, humana bedömande liksom en
återklang från Tegnérs ungdomsdikt »Fridsröster»:
»Döm ej strax den vilseförda, stolte broder, med förakt
leke väg-de du den börda ödet på hans skuldra lagt.»
Mitt i ali besvikelse och bitterhet kunde Tegnér dock fasthålla
tron på »de eviga, de stora idéerna om folkens frihet ocli rätt, som
tillhöra det tidevarv, vars son jag är, och vilka, om också på
mångfaldigt sätt förvillade och nerdragna i smutsen, dock
utgöra dess ära», såsom han skrev till en väninna 1835. Till samma
års prästmöte i Växjö avgav Tegnér en ämbetsberättelse, som är
fylld av djupa tankar och slående omdömen. Han uttalar här som
sin övertygelse, att samhällsproblemen måste lösas på religiös
grund. »Världsförbättringen har hittills ej velat rätt lyckas; och
svårligen lyckas någon sådan, som ej utgår från en inre
förbättring, från människans religiösa och moraliska natur. Ansa
trädet hur du vill, böj det i vad form du vill, till krona eller
medborgarekransar, ympa det hur du vill med främmande frukter,
vattna det liur du vill •— även med blod; äro rötterna sjuka, så
vissnar det ändå och dör, och möda och blod äro spillda förgäves.
Gudsfruktan och seder äro statens grundvalar, och var de ej ligga
säkert, där vacklar byggnaden, hur man ock må ombygga ocli
mästra den.»
Det positiva i sin statsåskådning har Tegnér, innan lians sol
gick ned, liksom sammanfattat i den hyllningsdikt han 1841 skrev
797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
