Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Jacobson
till konung Karl XIV Johan. Det är en i många avseenden
mycket märklig dikt, ehuru nog i allmänhet ganska litet känd.
Såsom förut nämnts var Tegnér tidigare ingen vän och beundrare av
Karl Johan. Den 50m genomfört 1812 års politik ocli grusat
Tegnérs patriotiska dröm i »Svea» — den mannen fann ingen nåd
inför den obeveklige patrioten och rysshataren Esaias Tegnér. Då
särskilt 1814 så gott som hela den svenska skaldeskaran
uppvaktade Norges besegrare med hyllningsdikter, lyste Tegnér med sin
frånvaro. Men tiderna förändrade sig. Det kom en tid, då den
åldrande kungen blev föremål för en ny tidsriktnings ocli en
ny generations mer eller mindre hätska angrepp. Populariteten
av 1814 förbyttes i impopulariteten av 1840. Men då bytte också
Tegnér stridsfront och ställde sig sin vana likmätigt mot den
segrande tidsriktningen och slog vakt kring den angripne. Tegnér
umgicks vid denna tid — efter tillfrisknandet från
sinnessjukdomen — med vidlyftiga utgivningsplaner; bl. a. tänkte han ge
ut en samlad upplaga av sina dikter. Denna upplaga skulle han
dedicera till konungen, och som inledningsdikt skulle tjäna den
hyllningsdikt till honom, som nyss omtalades. Nu blev det
ingenting av med hela saken. Karl Johan lät genom Beskow tillkännage
för Tegnér, att han inte önskade någon dedikation, Tegnér blev
förargad ocli inställde hela den tilltänkta diktupplagan. Kvar
står emellertid Karl Johans-dikten såsom »ett monument» — har
det sagts — »rest av den åldrande skalden till den åldrige kungen
på en tid, då båda härjats av livets stormar — ett monument,
varöver aftonrodnaden gjuter sitt försonande men vemodiga
skimmer».
Tegnér hyllar Karl Johan såsom den silverhårige Sveakungen,
Harald Hårfagers like, den store mannen, som har utfört ett stort
livsverk. Han prisar honom såsom den där vunnit sin ställning
icke med legitimitetens rätt utan genom sin egen duglighet.
Bedriften ensam adlar, bedriftens son har sällan urgamla anor. Men
med ali sin storhet har Karl Johan sina fel: »Du är för god, du
alla vill förbinda.» Men på det sättet vinnes ej svenskens kärlek.
Godhet tydes som svaghet och ger blott ökad fart åt splitet ocli
avunden bland folket. Svensken behöver känna, att han har över
sig en man —- »sträng när han nödgas, öm för nödens klagan, men
aldrig svag, och framför allting sann». Tegnér varnar för
popularitetsjakt: »Ej hatten av, men kronan på av stål! — Det ädlas
ovän är det populära — och dagens bifallssorl är platta sinnens
798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
