Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befolkningsproblemet i Athen. Av Axel W. Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSPROBLEMET I ATHEN
DEN FÖRSTA FOLKRÄKNINGEN UNDER
ANTIKEN
Av professor AXEL W. PERSSON, Uppsala
RÅGAN om folkmängden och dess fördelning på de olika
befolkningsklasserna liör otvivelaktigt till de intressantaste men
också de mest invecklade problemen i den antika historien. Under
för övrigt någorlunda lika kulturella och organisatoriska
förhållanden står ju varje stats betydelse i en viss relation till
folkmängden; det är därför Athen och Sparta höjde sig över de övriga
grekiska staterna, det är också därför som det i folkmängd vida
överlägsna Persien icke förmådde kuva det lilla Grekland.
Till de märkligaste bladen i den mänskliga kulturens
utvecklingshistoria hör Athens historia under den klassiska tiden, från
senare hälften av sjätte till senare hälften av fjärde årh. f. Kr.
Det är ett fullkomligt fantastiskt uppsving på alla områden av
mänsklig kultur. Just vid denna periods början, vid persernas
framträngande i Mindre Asien och deras erövring av de grekiska
kuststäderna i Jonien, hade en mängd av de finast bildade
grekerna föredragit att lämna sin gamla miljö och söka sig fristad
på det grekiska fastlandet. Att de därvid särskilt kommo att
hamna vid Peisistratos’ hov i Athen och hos sina närmaste
stam-förvanter i Ättika är ingalunda ägnat att förvåna.
Denna ström av joniska utvandrare har tryckt sin prägel på
den tidigare starkt provinsiellt betonade attiska kulturen. Det är
påtagligt på del konsthistoriska området i de starkt joniskt
påverkade kore-figurerna från Athens Akropolis, ja, det tar sig till
och med uttryck i förändring av klädedräkt, hårklädsel m. m.
Den attiska enkelheten och allvaret viker för det joniska
raffinemanget och en friare och lättare syn på livet. Det är högst
antagligt, att de homeriska dikterna, som säkerligen under ett par
århundraden levat på sångarnas läppar över i Jonien, vid denna
tid introducerats vid Peisistratos’ hov, och att de där, jämlikt den
antika traditionen, också för första gången upptecknats.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
