Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befolkningsproblemet i Athen. Av Axel W. Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befolknings problemet i Athen
Det är otvivelaktigt denna blandning av attiskt och joniskt som
gav till resultat den produkt, som för oss representerar den
klassiska grekiska kulturen — liksom blandning av koppar och tenn
ger den ädlare bronsen. Men för folk liksom för individer gäller,
att för liög andlig uppblomstring kräves en viss självkänsla, ett
medvetande om inre krafter, för Athens vidkommande väckt till
liv genom de framgångsrika striderna mot perserna. För fortsatt
utveckling kräves också en bred och trygg ekonomisk basis, och
den skapades genom hantverkets, handelns och sjöfartens uppsving.
För att ge en föreställning om denna kulturblomstring i Athen
räcker det med att blott räkna upp några namn: diktarna
Aischy-los, Sofokles, Euripides, Aristofanes, filosoferna Sokrates och
Platon, historieskrivaren Thukydides, bildhuggaren Fidias,
arkitektens Iktinos, Parthenons skapare. Mot vilken bakgrund skola
dessa män ses? Hur stor var den befolkning, ur vilken de
framträda? Det är denna fråga, som här i korthet skall beröras.
För oss står Athen som mönstret för en klassisk demokrati, d. ä.
ett »folkvälde». Vi glömma emellertid därvid alltför lätt, att detta
ord ej har samma innebörd som i våra dagar. I själva verket
torde det vara svårt att peka på ett modernt klassamhälle, där
ett befolkningselement skulle kunna mäta sig med det athenska
»folket» i hänsynslöst utnyttjande av andra klasser. »Folket» var
de fria medborgarna med medborgarrätt, men vid deras sida
funnos metoiker, d. ä. medboende skyddsborgare, som huvudsakligen
utgjordes av främlingar, vilka visserligen voro fria men saknade
borgarrätt, och vidare slavar. För att rätt förstå innebörden av
ordet demokrati under sådana förhållanden måste man känna till
de tre befolkningsklassernas inbördes storlek.
Man ser ofta den uppgiften, att någon egentlig folkräkning icke
förekommit i Athen under antiken, och historici ha gjort sig stor
möda att deducera fram folkmängden ur mera tillfälliga
uppgifter i litteraturen, uppgifter angående härarnas numerär,
spannmålsproduktion ocli -import m. m. Det är dock oriktigt att säga
att folkräkning icke förekommit. Demetrios från Faleron lät
nämligen i slutet på 300-talet f. Kr. faktiskt företaga en dylik —
s£staa|j.oc twv xatotxoövrøv ttjv ’Attwhjv -—, det första exempel vi ha
på en folkräkning från antiken. Det är emellertid uppenbart, att
den företogs efter andra normer än nutilldags, och en av
sifferuppgifterna har synts de moderna historici så »absurd», att de
lämnat den helt åsido.
15
2—3710. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
