Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 17 januari 1937 - I opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
I
opposition.
Den 17 januari 1937.
De som önskat vårt land en stark parlamentarisk regering’
ha blivit bönhörda. Ministären Hansson II kan ha sina
brister (om också ej i statsministerns ögon); men ingen kan beskylla
den för att vara »en lidande regering». Socialdemokratien har minst
fyra år på sig för att genomföra den paradisiska försörjningsstatens
principer. Det enda hindret skulle möjligen kunna vara, om ett
världskrig utbröte under denna tid. Men krig ingå icke i den
socialistiska världsbilden, annat än möjligen såsom resultat av hr
Wallen-bergs och andra storfinansiärers försök att sabotera utvecklingen.
Medaljen har en frånsida. Om socialdemokratlen med sitt
agrarmarxistiska bihang har chansen i regeringsställning, lia dess
motståndare å sin sida tillfälle att i lugn konsolidera sig.
Oppositionsställningen har sina fördelar, och ej minst har tillvaron av en
handlingskraftig opposition inom den lagliga ordningens ram sin stora betydelse
för det politiska maskineriets funktionsduglighet. Även om
oppositionspartierna knappast göra sig några större förhoppningar om att
å sin sida uppnå en oberoende majoritet i 1941 års riksdag, är dock
redan deras existens en erinran om att det finns ett borgerligt
alternativ till den socialistiska politiken, och de taktiska förhållandena torde
icke behöva inge några bekymmer: i samma stund
socialdemokraternas ställning börjar verka undergrävd, är hr Pehrsson-Bramstorp
säkerligen färdig att lämna det sjunkande skeppet och skaffa sig nya
hjärtevänner.
Men det är långt dädan och dit. Ej heller inbillar sig någon, att
oppositionsgruppernas seger 1940 kommer med någon
naturnödvändighet. På socialdemokratiskt håll räknar man i stället med ständiga
framgångar och oavbrutet stigande majoriteter, tills högermän och
folkpartister dö ut och de sista exemplaren pietetsfullt överlämnas
till högreståndsavdelningen på Nordiska Museet. Huruvida denna
utgång skall kunna undvikas, beror i främsta rummet på oppositionen
själv ocli på dess förmåga att hävda sin ställning i det politiska
arbetet.
Den största faran är här, att dess representanter icke bli i stånd
att anpassa sig efter sin nya ställning. Det har sagts, att en
oppositions uppgift är att opponera, ocli det är ingen lätt sak för dem som
vant sig vid att »göra upp» i utskotten att sålunda lägga sitt arbete
på längre sikt. Redan de många privata förhandlingarna mellan
herrarna Hansson och Pehrsson under den förra regeringens tid utövade
ett demoraliserande inflytande på de borgerliga riksdagsmännen.
Oppositionen måste ofta driva demonstrationspolitik för stunden,
om den skall kunna driva realpolitik i längden oeh sålunda få någon
verklig betydelse. Det är icke något angenämt perspektiv för svenska
riksdagsmän, och man förstår att det kan vara betydligt mera fres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
