Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 17 januari 1937 - De akademiska klagoskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
och regeringen 1837 följt de akademiska myndigheterna och utnämnt
Tranér i stället för Geijer, hade Uppsala universitet mänskligt att
döma gått förlustigt den man, vilkens minnesstod nu tronar
framför universitetet i ensamt majestät, och historieforskningen gjort en
ännu större förlust. Från Tyskland skulle kunna anföras liknande
fall, där regeringen avvikit från universitetens förslag och därmed
i längden gjort institutionen en ovärderlig tjänst.
Men sådant klagosystemet praktiseras i vårt land har det en ännu
mera betänklig sida. Examinerar man litet närmare den rika floran
klagoskrifter bara från de sista åren, så finner man många blomster,
som icke borde tolereras i vetenskapens eljest välansade örtagård.
De klagande göra utan samvetsbetänkligheter bruk av privata
ined-delanden och brev. Vad som i privatlivet icke praktiseras av de
säkerligen i regel mycket hänsynsfulla och korrekta klagandena,
betraktas som fullt legitimt, när det gäller befordran — tyvärr gå
präster lika litet som på De Geers tid fria från denna anmärkning. Det
råder på detta område en betänklig dubbelmoral. Även belt legitimt
material utnyttjas på ett sätt, som knappast kan kallas hederligt.
För att nedsätta en konkurrent skyr man icke att fästa
uppmärksamheten på alla kritiska eller nedsättande omdömen om dennes
forskningsresultat, medan erkännsamma utlåtanden om honom
omsorgsfullt förtigas. Läsaren kan ibland inte se annat än att
konkurrentens arbeten äro helt utdömda av en enhällig vetenskap — om
det nu finns en sådan. Förklarligt nog tillämpar man inte samma
metod på egna arbeten. I fråga om dessa drar man endast fram det
som är ägnat att ställa dem i en fördelaktig dager, medan alla
ofördelaktiga omdömen omsorgsfullt förtigas. I privatlivet tolererar man
icke dylika trick att jämföra det bästa hos en själv med det sämsta
hos motståndaren. Det anses alltjämt som icke rent spel. Till detta
skall läggas den förgiftning av atmosfären vid universiteten, som
ofta följer med en häftig eller s. k. pikant befordringsstrid och som
kan grundlägga mångårig ovänskap mellan personer i samma
disciplin; det berättas också om en godlynt docent, som nyligen fick en
professur, att han skulle lia avstått från att söka, om ban på förhand
kunnat ana, att han skulle behöva bli osams med gamla vänner och
kolleger. Rättvisan fordrar dock det erkännandet, att åtskilliga
klagande avfattat sina skrifter utan självförhävelser och i en nobel anda
av respekt för medsökande.
Nu kan man visserligen invända, att ett så ihåligt system har
dömt sig självt och inte kan inverka på de upphöjda domare, som ha
att bedöma bärkraften i klagandenas andraganden. Men dessa
domare äro icke mera än människor, och man får icke förtänka dem,
om deras omdöme skulle svikta inför den trumeld, de bli utsatta för
från respektive sökande. Men den största faran är den — vi upprepa
det — att vetenskapsmannens anseende ohjälpligt skadas i den
allmänna opinionen — och man torde icke förneka, att så redan skett
i vårt land. Mycket skulle vara vunnet, om en allmän reaktion kunde
verka därhän, att klagoskrivandet inskränktes till att rättelser sök-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
