Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stat och kyrka. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stat och kyrka
Också en revision av kyrkans rättsliga ställning kan väl behöva
övervägas. Men de åtgärder, som här skulle svara mot det
verkliga läget, måste ge kyrkan större och icke mindre möjligheter att
vara sig själv, att i allt, som hör till hennes inre liv, följa de
normer, som äro givna i evangeliet. Det skulle därför vara hög tid,
att den s. k. biskopsmotionen vid 1929 års kyrkomöte, som i ett
kyrkopolitiskt program omsatte »den religiöst motiverade
folkkyrkans» idé och i dennas eget intresse krävde rätten till fritt utträde,
omsider bleve föremål för allvarlig prövning. Det vore ingalunda
orimligt, om en lindring medgåves i det oinskränkta vigseltvång,
som för många prästers samveten är en tung börda, och som på
sitt sätt gör kyrkan medansvarig för den fortgående nivellering
av äktenskapsbandets helgd, som nu gällande lagstiftning snarare
främjat än motverkat. Det vore icke heller en obillig begäran, att
som appellationsinstans för mål rörande kyrkans inre gärning, i
förkunnelse ocli sakramentsförvaltning, en instans skapades, som
gåve utrymme även för teologisk och kyrklig sakkunskap. Det
kunde gå enkelt nog genom att för dessa mål förstärka högsta
domstolen med ett par prästerliga bisittare i analogi med vad som
redan är fallet, då den fungerar som överinstans för de militära
domstolarna.
Även om den svenska kyrkoledningen i stor utsträckning lyckats
med den svåra och grannlaga uppgiften att så långt möjligt regera
endast med ordets medel, kan dock en rättslig ordning, ett
kyrkligt domsväsen icke helt undvaras. Det måste finnas någon
möjlighet att förhindra, att en präst genom godtyckliga avvikelser
från den fastställda gudstjänstordningen kränker kyrkans
ordning och församlingens rätt. Jag tar mig i detta sammanhang
friheten att anföra ett par stycken ur ett i Lunds domkapitel detta år
avgivet yttrande:
»Den enhetliga liturgiska ordning, som under århundraden varit för
den svenska kyrkan utmärkande, har sitt värde främst däri, att den,
oberoende av tidsriktningarna, frambär kyrkans objektiva budskap
och därigenom utgör ett korrektiv och ett komplement till den
muntliga förkunnelsen, som städse måste präglas av personernas och
lärotypernas växling... Kravet att lagfäst ordning skall med laga
medel upprätthållas får hos en evangelisk kyrkostyrelse förvisso icke
utesluta en varsam hänsyn till ömtåliga samveten. Den ofrånkomliga
spänningen mellan det kristna samfundets i historiska symboler
uttryckta budskap och den enskildes personliga övertygelse kan väl
stundom stegras till en allvarlig samvetskonflikt. Men förekomsten
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
