Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Näringslivet och staten. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringslivet och staten
gränserna. Frågan om en ökning av kontrollapparatens
befogenhet är aktuell.
Efter åtskilliga utredningar framlades för 1936 års storting ett
kungligt förslag om sådan utvidgning, som ger kontrollrådet rätt
att direkt ingripa, när det inom någon bransch finner en bristfällig
organisation av produktionen eller omsättningen. Bestämmelser
om produktionsinskränkningar skola dock föreläggas stortinget,
om de gälla längre tid än ett år. Å andra sidan kan förbud med
stortingets bifall utfärdas emot produktionsbegränsning eller
nedläggande av företag, när det befinnes nödvändigt att motverka
arbetslöshet eller av andra samliällshänsyn. I motiveringen säges,
att förutsättningen för sådant förbud »i allmänhet» bör vara att
driften ej ger förlust. De citerade orden angiva, att förbud att
begränsa tillverkningen kan ifrågakomma även i fråga om
förlustbringande drift. En norsk föredragshållare framhöll vid ett
skandinaviskt handelskammarmöte i Stockholm i oktober 1936, att
trustkontrollen skulle genom förslagets antagande få rätt att
bestämma, om någon får börja en affär, vad och hur mycket ban får
producera, var lian får sälja sin tillverkning och till vilket pris.
Förslaget har emellertid ännu ej slutbehandlats av stortinget.
Eventualiteten av statens ingripande i näringslivet ej blott
medelst kontrollåtgärder, vilka ofta äro både nyttiga ocli nödvändiga,
utan även genom direkt övertagande av affärsverksamheten tager
sig ständigt nya uttryck. Det ligger så i tidens anda, att staten
kan engageras hur djupt som helst, att en sådan lösning utan
vidare upptages till diskussion och ibland till utförande.
Behandlingen av krigsmaterieltillverkningen utgör ett belysande exempel.
Inom stora kretsar är man övertygad om att tillverkningens
om-föring till statsmonopol skulle gagna fredens sak, och frågan har
fått ny aktualitet på grund av att regeringen Blum på allvar gått
in för programmet. Även i England har frågan diskuterats, men
där ställer man sig för tillfället avvisande. Det lär väl ej kunna
förnekas, att de stora världsfirmorna bidragit till de ökade
rustningarna genom att utexperimentera ocli bjuda ut vapentekniska
nyheter och att därvid svåra missbruk ägt rum i form av
betänkliga propagandametoder i en del smärre stater, som legat i delo
med varandra. Man borde dock kunna få rättelse härpå genom
praktiska kontrollåtgärder utan att behöva gå till den
ytterligheten att hos staterna själva koncentrera ali vapentillverkning.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
