Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Aktuella problem inom teologisk litteratur 1936. Av Åke V. Ström - Johannes Lindblom: Israels religion i gammaltestamentlig tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
detta yttrande: »Den kan ej i grund förstå Skriften, som icke själv
lever i det andeliv, som lever i Skriften och som den bär vittne om.»
Samme Johannes Lindblom har under året utgivit en bok om
Israels religion i gammaltestamentlig tid. Dess
karaktär av sammanfattande handbok gör den mycket tjänlig för vårt
syfte, då vi söka den gammaltestamentliga forskningens ståndpunkt
och arbetssätt just nu.
Utmärkande för denna exegetik är, att den liksom den
nytestament-liga gör allvar av att vara en både historisk och teologisk vetenskap.
Med strängt historiska — och därmed också arkeologiska,
litterärkritiska och psykologiska — metoder närmar man sig de bibliska
texterna. En sådan punkt är patriarkberättelserna i 1 Mos. Sedan
den gamla uppfattningen att dessa återgiva individuella personers
verkliga historia måst avföras, var det länge på modet att betrakta
Abraham, Isak och de övriga som personifikationer av
nomadstammar. Men genom semitiska analogier, särskilt arabiska
»storscheiks»-traditioner, står det nu klart, att dessa gestalter äro produkter av
både historia och fantasi, de representera och inkarnera stammen, oeh
kring dem ha samlats sägner och legender, som varit i svang inom
stammen, men stoffet går tillbaka till nomadtiden, och några fritt
uppfunna figurer äro patriarkerna näppeligen.
Eedan beträffande Mose börjar historien klarare frigöra sig ur
sagans famn. »De händelser, som ligga mellan hebréernas vistelse i
Egypten och deras bosättning i Kanaan, äro alltför märkliga för att
kunna förklaras ulan en mäktig insats av en stor personlighet.» Oeh
denna personlighet har framför allt varit å ena sidan folkhjälte och
folkledare, å den andra en religiös nydanare — däremot var Mose
varken extatisk profet eller lagstiftare i någon högre grad: här ha
senare tider gjort sin insats under Mosenamnets auktoritet. Vissa
etiska ocli juridiska normer gå med ali sannolikhet tillbaka på den
store folkdanaren, men inte ens Dekalogens formuleringar vågar
Lindblom tillskriva honom.
En annan av kärnfrågorna i dagens gammaltestamentliga debatt är
de stora profeternas insats oeh betydelse. Klart är, att dessa varken
voro spåmän, reformatorer eller religionsstiftare, utan snarast
religiösa och sociala domspredikanter. Om den israelitiska profetismens
psykologi, litteratur och budskap har Lindblom 1934 skrivit ett stort
och gediget, och samtidigt mycket fängslande och allmänfattligt
arbete, där det nya särskilt är den måttfulla användningen av modern
psykologi ocli den fina förståelsen för den profetiska förkunnelsens
innehåll och religiösa särprägel.
Detta var just det vi nämnde som det andra utmärkande draget hos
Lindblom och hans vetenskap av i dag: den teologiska synen också på
Gamla Testamentet. Med enbart filologiska, historiska och litterära
kategorier kommer man inte åt det som gör Bibeln till helig skrift:
den uppenbarelse, som Bibelns författare ocli stora gestalter
förnummit och själva söka återge. Denna uppenbarelse och inspiration
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
