Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Aktuella problem inom teologisk litteratur 1936. Av Åke V. Ström - Anders Nygren: Den kristna kärlekstanken genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
utgav andra och sista delen av sitt jätteverk Den kristna
kärlekstanken genom tiderna.
Nygren vill se hela den kristna idéhistorien såsom en — ibland
fridsam, ibland förbittrad — kamp mellan två olika uppfattningar av
kärlekens väsen. Han kallar dem eros- och agapemotivet. Eros, vars
främste predikant ar Platon, är den begärande, egocentriska kärleken.
Den älskar ett föremål, därför att det är värdefullt, stiger uppåt, är
en prestation och en form av — låt vara sublimerad — självhävdelse;
den är människans kärlek: Gud är föremål för eros, men älskar
egentligen icke själv.
I skarp motsats härtill ställes den »äktkristna» synen på kärleken
som agape, den offrande, självutgivande. Den älskar oberoende
av föremålets värde, sänker sig ned, är nåd och gåva och skapar
värde hos sitt föremål; den är Guds eller den av Gud helt behärskade
människans kärlek: Gud är kärlek, men kan och får strängt taget icke
älskas.
Agapetanken har naturligtvis sin upprinnelse i Jesu förkunnelse,
men sitt klaraste uttryck har den enligt Nygren fått hos Paulus i hans
predikan om korsets kärlek. Redan hos Johannes märka vi emellertid
en »glidning» — det är ju enligt de givna utgångspunkterna en aning
suspekt att som Johannes tala om kärlek till Gud — och i den gamla
kyrkan är det egentligen endast Markiön och Ireneus som
representera agapetypen; hos de apostoliska fäderna och Tertullianus lia vi i
stället en lagisk kärlekslära och hos gnostikerna och Origenes en
tydlig erosspekulation. Därefter ingå agape och eros en märklig och för
framtiden ödesdiger syntes hos Augustinus, som enligt förf. i högre
grad än man trott blir bestämmande för medeltidens kärlekslära både
inom skolaslik och mystik. Denna syntes spränges emellertid vid nya
tidens början, i det erosmotivet förnyas i renässansens tänkande (här
drar förf. fram ofta förbisedda religiösa tankar hos t. ex. Marsilio
Ficino) oeh agapemotivet med ali önskvärd kraft förnyas av Luther,
som i sin »kopernikanska omvälvning» åter satte tanken på Guds
spontana, självutgivande kärlek i högsätet.
Detta är i allra största korthet Nygrens fascinerande, oändligt klara
oeh i detalj genomförda konstruktion. Arbetets första del har redan
haft en betydelse som få andra under senare tid, och i sin helhet
kommer verket säkerligen att för generationer framåt stå som ledstjärnan
inom en del av vår dogmbistoriska ocli systematiska forskning, och
som det stora motsägelsetecknet inom en annan del. Ty då man får
höra, att Nygrens bok är »kanske det märkligaste arbetet från senaste
åren, icke bara inom svensk teologisk forskning utan också inom
religionsvetenskapen överhuvud» och att »någon mera fruktbärande
synpunkt än den här anlagda svårligen kan tänkas» (Aulén) — då må
man komma ihåg, att sådana omdömen härröra från en visserligen
betydande men långt ifrån allenarådande skola inom svensk
tros-forskning.
Här är icke platsen att ingå på en värdesättning eller kritik av
Nygrens för hans anhängare redan halvt kanoniska bok. Det må bara
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
