Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 febr. 1937 - Kring dyrortsgraderingen av folkpensionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
utfyllnad på sina håll nödvändig, så t. ex. i Stockholm, där
fattigvårdsstandarden i många fall torde ligga ett par tre hundra kronor
över de 1,000 à 1,100 kr. som ett s. k. pensionärshushåll, d. v. s. ett
åldrigt par, efter dyrortsgrupperingens införande erhåller i
folkpension.
Vad vi däremot vilja reagera mot är den principlöshet, som från
borgerligt håll ådagalagts i denna känsliga fråga. Man kan kort och
gott säga, att det är att göra uppgiften för en socialdemokratisk
ledare för lätt, om de borgerliga först genom ett avslag duka upp de
matnyttigaste håvor på socialdemokraternas valbord och därefter,
sedan de kanske just till följd av detta avslag förlorat
andrakammar-majoriteten, brådstörtat uppge striden, trots att inga nya sakmoment
inträffat och trots att första kammaren ännu har borgerlig majoritet
samt följaktligen vid behov skulle kunna sätta sitt veto mot
utvidgning av pensionslagen eller eventuellt genom sammanjämkning
framtvinga en modifiering. Vilken aktning skall borgerlig politik bland de
stora skarorna av tvivlare och odeciderade kunna tillvinna sig, om
man med åberopande av rättfärdighetsskäl först fäller en regering
och vädjar till väljarna men efter valet genast och utan nya
sakomständigheter eller absolut tvingande skäl accepterar
»orättfärdigheten» och påtvingar riksdagen denna? Och vilken respekt skall denna
inkonsekvens kunna framkalla bland socialdemokraterna, som med
rätta kunna fråga sig, huruvida t. ex. bondeförbundets tidigare
intensiva agitation mot de högre stadspensionerna var ärligt menad
eller blott ett försök att mot bättre insikt ockra på landsbygdens
ovilja mot städerna. Det får dessutom ej förglömmas, att de
borgerliga i fjol ännu hade ali möjlighet att om så ansågs nödvändigt
sakligt korrigera propositionen och därigenom bortarbeta sådana brister
som folkpartiet i sin motion alltjämt påvisar och som en i år väckt
enskild socialdemokratisk motion (rörande den stora hyresskillnaden
inom av industri och jordbruk sammansatta blandade kommuner)
ytterligare antyder.
Resultatet av pensionsfrågans handläggningssätt skulle kunna
sammanfattas så: en regeringsbildning, som enligt valresultatets
vittnesbörd nedstämde modet hos de borgerliga men jämnade vägen för
arbetarpartiets erövring av majoriteten, en borgerlig vacklan därefter,
som ytterligare minskat tilltron till den borgerliga politikens
målmedvetenhet och rätlinjighet, kanske dessutom en sakligt sämre lösning
än som i fjol varit tänkbar. Vi upprepa: det kan vara mänskligt att
brista i framsynthet, och det kan ges situationer, då nödvändigheten
bjuder att i sjiilvuppgivelse sträcka vapen. Men att först göra sig
skyldig till bristande framsynthet och sedan till självuppgivelse kan
knappast kallas statsmannamässigt men väl att leverera
nederlags-stämning. Och sviktar tron bland de borgerliga själva, då
undermineras inifrån deras möjligheter att överhuvud göra en egen,
kraftfull, respektingivande insats. Vilken ståndpunkt man än har rörande
dyrortsgraderingen, måste den historiska treaktaren därom utgöra ett
tema, som aldrig kan få ges som repris på borgerlig scen.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
