Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Finland och pundkursen. Av R. von Fieandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. von Fieandt
bas. Dessa uttryck för världsdeflationen satte sina spår också i
form av ökade växelprotester och konkurser samt en viss social
oro, s. k. »kristidsrörelse», som dock icke kom till uttryck annat
än i några lätt räknade undantagsfall, närmast bland
jordbrukarbefolkningen.
Under dessa förhållanden frångicks guldmyntfoten, först av
England, och dess exempel följdes kort därpå av de fyra nordiska
länderna. Vår förhoppning var då att kunna hålla den gamla
pundkursen, men tyvärr blev detta icke möjligt. Till en del kan
detta hava berott på att vårt samhälle hade svårt att uthärda ett
fortsättande av deflationens tryck trots att prisfallet hos oss varit
mindre än t. ex. i England och Sverige, att prisnivån i Finland
absolut taget var lägre än i de flesta andra länder och trots att
omsvängningen i vår handelsbalans inträffat redan år 1930. Men
den huvudsakliga orsaken till att vi voro tvungna att nedskära
vår valuta i högre grad än både Sverige och Norge berodde
uppenbarligen på den svaghet, som vållades av vår stora korta
skuldsättning till utlandet. I mindre grad blevo dessa krediter
måhända uppsagda, men huvuddelen betalades frivilligt, emedan
vederbörande gäldenärer icke hyste förtroende till vår valutas
framtid, utan önskade likvidera sina skulder i utländsk valuta av
fruktan att dessa ytterligare skulle stiga. De starka återbetalningarna
de kritiska åren 1931—1932 framgå av tabellen här ovan och
kommo i praktiken till synes i form av — trots det betydande
exportöverskottet — bristande tillgång på valuta. Efter den 12
oktober 1931, då Finlands Bank frångick guldmyntfoten och
återgick till den gamla pundkursen 193, visade det sig snart att
efterfrågan på valutor icke kunde tillfredsställas. Följden härav blev
uppkomsten av en »svart börs» med betydligt högre kurser än
bankernas »nominella» noteringar, och då vi i december samma år
övergingo till det i dåvarande läge enda möjliga förfarandet, att
låta valutakurserna bestämmas av tillgång och efterfrågan,
visade det sig att pundkursen efter diverse fluktuationer sökte sig
i början av 1933 till den nuvarande nivån 227, varest den sedan
dess legat.
Sedan det ekonomiska läget hos oss, säkerligen dock till en
väsentlig del tack vare den förhöjda ocli dessutom stabila
pundkursen, förbättrats, har frågan om dess sänkning ofta varit under
diskussion. Då den först kom upp hösten 1933 kunde den med skäl
avvisas bl. a. med hänsyn till det osäkra läget ute i världen, så-
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
