Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Danmark och det litterära Nobelpriset före 1917. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANMARK OCH DET LITTERÄRA
NOBELPRISET FÖRE 1917
UR OTRYCKTA BREV
Av fil. d:r FREDRIK VETTERLUND, Stockholm
Det blir tjugu år i år sedan det vittra Nobelpriset gick till
Danmark och delades mellan Karl Gjellerup och Henrik
Pontoppidan. Därmed utmärktes dels en mera spekulativ fantasidiktning,
dels en följd verklighets- och samtidsromaner. Pontoppidan lever
ännu när detta skrives men Gjellerup är borta.
Emellertid hade man naturligtvis redan före 1917 funderat på
Nobelpriset till danska diktare. Drachmann, Danmarks störste
lyriker, levde ju i sju år sedan priset kom till. Honom tänkte man
sig självfallet. Men, som vi här skola se, det blev även en annan,
som särskilt efter Drachmanns död fick en mycket energisk
förespråkare i Danmark och dessutom åtnjöt så starka sympatier hos
Svenska akademiens sekreterare, att hans utsikter kanske
ingalunda varit dåliga. Ödets tärningar föllo dock annorledes.
Alltså! Mer eller mindre hade tidens danska skönlitteratur
alltifrån 1870-talet utvecklat sig i det Brandeska »genombrottets»
tecken både till världsåskådning och estetisk teknik, fastän
skiftningarna voro otaliga. Den Oehlenschläger-Heibergska tiden,
»guldåldern», var i det hela förbi. Blott några enstaka diktare av
betydenhet förblevo alldeles oberörda av den mer eller mindre
naturalistiska tidsströmningen, som de i stället bekämpade direkt
eller indirekt. Så bland andra den fine lyrikern Kaalund, vars
poetiska tornering med Sophus Schandorph vart berömd — och den
man, varom här blir frågan, dramatikern, lyrikern och
versteknikern Ernst v. der Recke. i sin ungdom hade han haft en stor
scenframgång med sitt drama från trubadurtiden Bertran de Born,
men under den nya riktningens segertåg genom Danmark
trängdes han i skuggan, blev bitter och förgrämd. Ett skådespel som
Det lukkede Land visar i direkt motsats till tidstendenserna hän
på en översinnlig tillvaro liksom den riktiga romantiken. Annars
hade väl icke de helt orätt som funno, att hos Becke det gamla
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
