Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Danmark och det litterära Nobelpriset före 1917. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark ocli det litterära, Nobelpriset före 1917
guldåldersdramats blod håller på att stelna i ådrorna fastän han
som verklig poet visserligen också är mer än epigon.
Emellertid, vänner hade han, ingen kanske ivrigare än
Dagmar-teaterns ledare professor Riis-Knudsen, som hatade
Brandesrikt-ningen och radikalismen och under 1890-talet satte in sin
förmögenhet på att hålla uppe en stor klassisk repertoar. De litterära
förhållandena i den övriga norden kände han tydligen också, visste
att Svenska akademiens sekreterare C. D. af Wirsén tillfullo
delade hans åsikter. När nu Nobelprisen börjat gå i tur och ordning
mellan folken, beslöt han försöka slå ett stort slag för sitt land och
för den samtida danska skald som stod hans hjärta närmast.
Han visste också att en Nobelpriskandidat skall »föreslås» av
lämplig myndighet, här av någon akademisk lärare inom de
estetiska facken. Alltså vände ban sig till professorn i
litteraturhistoria vid Köpenhamns universitet Julius Paludan och bad
honom ställa sig i spetsen för en adress med så många goda namn
som möjligt att inlämna till Svenska akademien. Eiis-Knudsen
synes ej ha vetat att detta formellt sett inte behövdes — eller
trodde han på bättre verkan av en sådan adress än av ett enskilt
namn. Man påminne sig, att professor Paludan, som erhållit sin
professur innan radikalismen kommit till politisk makt i Danmark,
var ett synnerligen svart får inför det nu härskande partiet
eftersom han fått undantränga själve Georg Brandes från dennes
annars självklara plats som gamle Hauclis efterträdare; och hans
impopularitet hade naturligtvis brett sig så långt den radikala
opinionen hade makt och inflytande — och det var sannerligen ej
litet. Paludans svarsbrev till Riis-Knudsen av den 8 maj 1908 har
därför ett historiskt intresse, betecknande för en litterär
högermans situation i den tidens Danmark, och det torde ej vara
ogrann-laga att nu nästan trettio år senare meddela ett stycke av dess
innehåll. Sedan brevskrivaren betygat hur han uppskattade Recke
och beklagade de ekonomiska och personliga kalamiteter som
nyligen drabbat honom, fortsätter han:
Skulde det vise sig nogen Mulighed for at redde ham ad den af
Dem angivne Yej, er mit Navn og min Anbefaling naturligvis til
Tjeneste, men jeg tror, at der vil være et meget stort, tidspillende og
vanskeligt forberedende Arbejde at gjöre, som jeg hvex-ken vil eller
tör paatage mig. Jeg staar fuldkommen isoleret og uden Indflydelse
i alle de Kredse, hvor en saadan Förberedelse maatte ske, litterære,
journalistiske, selv politiske, og af mine Universitetscolleger staar
.jeg paa Grund af mine Anskuelser de fleste saa fjernt, at et Initiativ
185
14 — 37167. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
