Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Reflexioner kring AK:s stora berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
skolväsendet upprättar yrkesskolor i nödig omfattning. Så har också
skett, fastän det kunde ha gått fortare. Blekinge ocli Bohuslän ha fått
sådana yrkesskolor, men i det i många hänseenden hårt drabbade
Västernorrlands län måste frågan lösas provisoriskt av AK. Det dröjde
uppseendeväckande lång tid, innan regering och landsting vidtogo
åtgärder i detta viktiga avseende.
En annan gren för ungdomshjälpen var den frivilliga
arbets-tjänsten, varom de båda Norrköpingsriksdagsmännen Ivar Anderson
och P. A. Bergström var för sig motionerade vid 1933 års riksdag.
Tanken var god, men även här synes erfarenheten ha givit
fingervisningar om lämpligare arbetsformer. AK övergick mer och mer till
ungdomsreservarbeten, d. v. s. en av 1934 års
ungdomsarbetslöshets-sakkunniga föreslagen kombination av arbetstjänsten och det vanliga
reservarbetet, en ganska lycklig form, där frivilligheten borttagits
och där man kunde fordra en ordentlig arbetsprestation, men där
också tillfälle gavs att bättre ta hand om ynglingarna än vad som
varit möjligt vid reservarbetet. En ovärderlig förtjänst liar AIv:s
ungdomshjälp haft under den sistförflutna krisen, nämligen att inga
arbetslösa under 22 år ha behövt lämnas kontanta understöd annat än
i samband med bevistande av kurs eller arbetsläger;
arbetslöshetshjälpen åt ungdomen skulle alltid vara förenad med en motprestation.
En gren av ungdomshjälpen torde kunna betecknas som särskilt
lyckosam, nämligen anordnandet av s. k. skogsliuggareskolor i
Norrland. I form av ungdomsreservarbeten lärde man ynglingar från
speciellt gruvkommunerna och Kalixorten, där de icke kunde få något
arbete, att hantera yxa, såg och barkspade, m. a. o. pojkarna fingo en
efter förhållandena lämpad yrkesutbildning. Exemplet har manat till
efterföljd och icke blott AK utan även privata skogsbolag, delvis i
samarbete med vederbörande kommun, lia under innevarande vinter
fortsatt på den inslagna vägen.
Om man lämnar åsido sakens politiska sida, får man förvisso det
intrycket vid läsningen, att AK ställt väl om sitt hus med god
organisation och skickligt förutseende. Man måste dock betänka, att AK
under en ganska lång period var landets största arbetsgivare med
tidvis över 25,000 arbetare i egen regi och 17 à 18,000 arbetare i företag,
soin stodo under AK:s kontroll. Med ali den erfarenhet, som de många
åren givit, torde AK lärt sig konsten att bemästra
konjunkturarbetslöshetens problem och däri ligger dess styrka. När AK uppehöll sin
verksamhet under åren 1924—1930, då arbetslöshetssiffran pendlade
mellan 5,000 och 25,000, tjänstgjorde den mera som en
beredskapsorganisation, som vid behov kunde svälla och likt en generalstab i krig
mobilisera landets nödvärn. Det vore alltför optimistiskt att tro att
vi nu skulle stå inför en lika lyckosam period som den nyssnämnda.
Krisen har lämnat efter sig några stygga sår, som icke vilja läkas,
främst i Bohusläns stenkommuner och i industridistrikten i
Västernorrlands län. Även några andra mörka punkter finnas. Kalix har ej
blivit sanerat trots de stora summor, som nedlagts där. Söderhamn,
vars gamla trävaruindustri är raserad, är även i ett bekymmersamt
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
