Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Reflexioner kring AK:s stora berättelse - Den vaknande dubbelörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
läge. Det är icke möjligt att här närmare behandla de »utsatta
områdena», men det bör med eftertryck framhållas att något bör göras.
Speciellt gäller detta Västernorrlands län. Hr Möller tycks stå
handfallen. Han har lovat, att det skulle bli en särskild utredning, men
kommittén är ännu icke tillsatt. Statsverkspropositionens uttalande
om beredskapsarbeten för dessa områden är ett fattigdomsbevis. Som
det mest positiva, som framkommit, vill man gärna beteckna fjolårets
och årets högermotioner i arbetslöshetsfrågan, där nya uppslag
framfördes. Nya utvägar är vad som kräves. En stelnad arbetslöshet; som
lägger sin förlamande hand över en stor bygd, måste angripas med
sikte på näringslivets förkovran. Det räcker icke med understöd,
reserv- eller beredskapsarbeten. Det mest skrämmande är, att
sågverksindustrien, om den icke hämmades av sociala och
kommunalekonomiska hänsyn, förmodligen skulle kunna ytterligare minska
sina arbetsstyrkor avsevärt, och detsamma torde även gälla
cellulosafabrikerna. Det måste på något sätt gjutas nytt liv i denna landsända.
Det är knappast AK:s uppgift att vara initiativtagande i denna
riktning. Sådant ankommer på regering och riksdag.
När exkejsar Karl av Österrike på våren 1922 för
alltid slöt sina ögon på det fjärran Madeira, föreföll
det, som om utsikterna för en habsburgsk restauration i Wien
definitivt försvunnit. Den sällsynta omdömes- och karaktärslöshet, på
vilken den siste monarken hunnit visa talrika prov under en kort och
högst olycklig regering, hade till synes fullständigt förtärt det stora
kapital av lojalitet mot ärkehuset, som samlats under århundraden.
De huvudlösa äventyr, som Karl två gånger anordnat för att
återvinna sin ungerska krona, bidrogo ytterligare till att söndersmula de
sista resterna av prestige. Och i Österrike var det politiska och
ekonomiska sammanbrottet svårare än i något annat land. Trådarna
mellan det förflutna och det nya tedde sig därför som fullständigare
avklippta än överallt annorstädes. De diminutiva rester av monarkism,
som ännu visade sig, tillmättes därför åtminstone i utlandet endast
ett mycket måttligt kuriositetsintresse.
Vida gynnsammare tedde sig däremot länge Habsburgs utsikter i
Ungern. Där hade de monarkiska institutionerna bevarats, ehuru
man ej funnit någon ny bärare av Stefanskronan. Den monarkiska
andan levde stark bland folket, och även i politiken gjorde den sig
kraftigt hörd. Det enda hindret för en restauration föreföll att vara
Lilla ententens hart när hysteriska motstånd. Men det visade sig snart,
att läget för Habsburg ej var så gynnsamt, som man kunnat tro.
Mo-narkisterna voro delade mellan de legitimistiska kretsar, som i
kronprins Otto sågo den ende tänkbare konungen, och dem, som, delvis i
hopp om större förståelse i utlandet, ville uppbygga en ny nationell
monarki på en av de i Ungern acklimatiserade grenarna av dynastin.
Framför allt visade det sig, allteftersom tiden gick, att
regeringskretsarna ansågo monarkin utan konung vara en rätt angenäm lösning,
och att de utan större vedervilja funno sig i att utlandet tvingade
228
Den vaknande
dubbelörnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
