Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Kring jordbruksregleringen. Av Fritiof Domö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRING
JORDBRUKSREGLERINGEN
Av riksdagsman FRITIOF DOMÖ, Järpås
I 1930-talets omskapelser har svensk jordbrukspolitik varit ett av
de viktigaste leden, kanske det allra viktigaste. Då ungefär 40
procent av vårt lands befolkning har sin utkomst av jordbruket och
dess binäringar, inses därav att intet annat av de närings- eller
socialpolitiska ingreppen under detta årtionde kunnat ha en lika
stor betydelse för landet som den s. k. jordbruksregleringen. Ej ens
krisårens åtgärder mot arbetslösheten ha haft samma vikt för vårt
produktiva liv i dess helhet. Detta måste framstå desto
självklarare, som den industriella arbetslösheten i hög grad berodde på
akuta sjukdomsymptom och sammanhängde med en visserligen svår
men dock övergående internationell kris, medan jordbrukets
svårigheter hade en kronisk karaktär och till stor del ännu i dag skulle
kvarstå, därest jordbrukets statliga stöd indroges och upphörde. I
bägge fallen fordrades ett snabbt operativt ingrepp, men medan
detta i de allra flesta fall var tillräckligt för att få den industriella
patienten frisk, måste jordbrukspatienten underkasta sig en lång
rekonvalescens och efterbehandling. Spörsmålet gäller överhuvud,
i vad mån jordbruket inom beräknelig framtid skall utan mer eller
mindre omfattande statliga stödanordningar kunna återfå den
egna inneboende styrkan från tiden före krisen.
Det finns många, som ansett att den aktiva jordbrukspolitiken
antingen blott vore ett konservativt utslag av vanemässig
verklighetsfrämmande bonderomantik eller att det framsprungit allenast
ur partiernas valtaktiska motiv att »fånga bönder» eller också att
den — åtminstone till en början — dikterats endast av
»spannmålsböndernas» och »betpatronernas» föga ideella men desto mera
renodlade privatkapitalistiska intressen. Intet av dessa motiv
förtjänar egentligen att bemötas, allra minst talet om valtaktik och
obehöriga egen-intressen. Möjligen kan det ligga någon grund i
föreställningen att bonderomantiken under 1930-talet upplevt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0267.html
