Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring jordbruksregleringen. Av Fritiof Domö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ny vår. Bevarandet av ett fritt bondestånd kan vara en romantisk
inställning men är dock framför allt ett realistiskt program.
Bondefriheten i romantisk mening leder f. ö. tanken till Geijers
»Manhem», där som bekant »var odalbonde var en man för sig»;
Geijers odalman behövde dock icke erlägga några mjölkavgifter
eller andra regleringsonera, och bondens romantiserade
individualism måste till någon del offras för att vinna ett genom statens
förmedling reorganiserat eller restaurerat svenskt jordbruk. Men
detta avser blott den ekonomiska individualismen. Givetvis bör
därvid ej offras den självständighet i tänkesätt, som tillförene
utmärkt den svenske bonden.
De i verkligheten bärande motiven för statens jordbrukspolitik
ha varit att upprätthålla balansen i svenskt produktivt liv.
Jordbrukarklassen måste bevaras vid en någorlunda trygg och god
utkomst, lantarbetarna måste hindras från att sjunka ner långt
under industriarbetarna i social standard, jordbruket måste
vidmakthållas vid en omfattning, som särskilt under arbetslöshetsperioden
lättade trycket på den industriella arbetsmarknaden, och
landsbygden måste överhuvud icke minst av befolkningspolitiska skäl
skyddas mot en hotande evakuering och utarmning. I dessa
huvudpunkter skulle jag vilja sammanfatta jordbrukspolitikens
stora mål, liggande lika mycket på det ekonomiska som på det
sociala planet. Och medlet att nå detta mål har — trots oförnekliga
symptom ibland i den riktningen — icke varit att uppamma en
understödstagarklass utan att med statliga stödåtgärders hjälp
omorganisera jordbruket och anpassa det efter ändrade
förhållanden. Härvid har det varit oundvikligt att genom
föreningsväsendets utbyggnad söka få en bättre samklang mellan landets alla
jordbrukare än tidigare, liksom att genom vissa handelspolitiska
åtgöranden — importlicenser, införselavgifter m. m. — reglera
marknadens inriktning. Endast genom att skapa en jämvikt
mellan spannmåls-, animalie-, sockerbets- och andra
produktionsgrenar kunde jordbruket åter sättas på fötter. Och liksom
återställandet av jämvikten inom jordbruksnäringen var ett
livsvillkor för dess bärighet och bestånd, så var också jordbrukets
vidmakthållande ett livsvillkor för återställande av jämvikten inom
vårt ekonomiska liv i dess helhet.
Naturligtvis kunde ingen på hösten 1929 eller vintern 1930
skissera ett för alla tänkbara förhållanden tillämpligt
jordbruksprogram. Allra minst kunde man då förutse, att utvecklingen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
