Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Språkfrågan vid Finlands statsuniversitet. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkfrågan vid Finlands statsuniversitet
där det är stadgat: »Finska oeh svenska äro republikens
national-språk. — — —■ — — — — Den finskspråkiga oeh den
svenskspråkiga befolkningens kulturella och ekonomiska behov skola av
staten enligt enahanda grunder tillgodoses.» En av universitetets
konsistorium tillsatt kommitté, i vilken självfallet båda
språkgrupperna voro företrädda, utarbetade ett enhälligt förslag, som
lades till grund för en regeringsproposition i frågan. Den
överlämnades till riksdagen den 7 september 1922.
Enligt propositionen skulle linjedelning på språklig grund
genomföras. Såsom norm för linjedelningen angavs, att »i alla fasta
examensämnen» finskspråkiga professurer skulle upprätthållas,
medan de svenskspråkiga skulle begränsas till »grundläggande
och centrala läroämnen». Studenternas rätt till personlig
undervisning ocli förhör på modersmålet fastslogs. Ehuru grunderna
för uppdelningen i en svensk oeh en finsk linje icke överensstämde
med en sträng tolkning av 14 § R.F., godkändes de på svenskt håll.
Antalet finska professurer skulle bli 72, antalet svenska 29, medan
4 professorer ägde föreläsa pä båda språken. Vid denna tidpunkt
hade antalet svenska studenter, som absolut taget hade vuxit, till
följd av den starka tillströmningen av finska element procentuellt
nedgått, men det utgjorde dock alltjämt en dryg fjärdedel av den
vid universitetet närvarande akademiska ungdomen.
Det lojala förslag till lösning av universitetets språkfråga, som
1922 års proposition representerar, snedvreds totalt under
behandlingen i riksdagen våren 1923. Propositionen lämnades i sticket
av regeringen själv, vilket förklaras av att regeringsskifte hade
ägt rum på senhösten 1922. Linjedelningen slopades, och i stället
för att binda den finska och den svenska undervisningen vid vissa
lärostolar införde man ett ovigt och till sina följder oberäkneligt
proportionssystem: fakulteterna ägde fastställa professorernas
föreläsningsspråk i förhållande till »de under sistförflutna
treårsperiod närvarande finsk- oeh svenskspråkiga studerandes antal i
fakulteten». Den absolut taget växande minoritetens rätt till
undervisning på sitt modersmål gjordes sålunda beroende av
majoritetens numerär; problemet skulle alltså lösas medelst reguladetri.
Detta fastslogs i lag år 1923.
Knappt hade den nya universitetslagen blivit av riksdagen
godkänd och av presidenten stadfäst, innan angreppen togo sin
början. De finska studenterna gingo i spetsen med skrivelser och
demonstrationer, och deras sådd spirade upp i riksdagsmotioner.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
