Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Språkfrågan vid Finlands statsuniversitet. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eirik Hornborg
växande revolutionära rörelsen i Ryssland slappnade den ryska
regeringens nedbrytningspolitik gentemot Finland. År 1905 hade
trycket avsevärt lättat, ehuru framtiden alltjämt tedde sig oviss.
På våren nämnda år skredo de finska studenterna medelst
massadresser till aktion för stärkande av finskans ställning vid
universitetet. Konsistorium tog frågan till behandling och beslöt den
26 maj 1906 bl. a., att fakulteterna vid uppgörande av
föreläsningsprogram ägde taga i betraktande »de språkliga
förhållandena bland de till fakulteten hörande studerandena» ävensom att
i ämnen, i vilka offentlig undervisning på finska språket ännu
icke förekom, sådan skulle anordnas med tillhjälp av »dugliga
tillfälliga krafter». Någon motsvarande rätt för de
svensktalande studenterna, som vid denna tidpunkt utgjorde 40 %> av
hela antalet 2,000, proklamerades icke.
Konsistoriets åtgärd framkallade en protestskrivelse,
undertecknad av 736 studenter. De vidtagna förändringarna
betecknades såsom betydelselösa halvmesyrer; kravets kärnpunkt var,
»att finskan bör vara universitetets undervisningsspråk». Därmed
hade inom finska studentkretsar den totala förfinskningens
program för första gången offentligt framförts. Måhända hade nu en
linjedelning på språklig grund kommit till stånd — en sådan
förordades i december 1906 av Edvard Westermarck, och andra
upptogo hans tanke — om icke de politiska händelserna hade
översky ggat allt annat. Dessutom hade vapenbrödraskapet mellan
svenskar och ungfinnar stimulerat svenskarnas romantiska tro på
den odelbara nationen och på möjligheten av försoning och
borgfred mellan språkgrupperna. Efter en kort tid av
återuppbyggnads- och nydaningsarbete tog författningskampen vid på nytt,
i hotfullare former än någonsin. Under sådana förhållanden
sköts den inre språkstriden åt sidan. Det var nu icke fråga om
finskans frammarsch på svenskans bekostnad, utan om ryskans
på båda de inhemska språkens. De finska studenterna lade
tillsvidare sina stridslurar åsido, och generationer av studenter skulle
komma och gå, innan man åter fann tiden vara inne att sätta dem
till munnen. Ty hela den samhällsbyggnad gångna tider uppfört
höll på att störta samman.
Världskriget, den ryska revolutionen, Finlands frihetskrig och
mer än fyra år av organisations- och nydaningsarbete hade gått
förbi, när omsider universitetets språkfråga blev föremål för
lagstiftning. En viss grund hade lagts genom Regeringsformens 14 §,
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
