Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Skaldepolitik. Tegnérs omdömen om andra länder och folk. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Annorlunda tänkte Geijer. I sitt reformationstal (1817) välsignade
han »den höga själ», för vilken tanken på en helig allians först
uppgick — d. v. s. kejsar Alexander — och i en avhandling om
1812 års allianstraktat mellan Sverige och Ryssland (1838) kommer
han till den slutsatsen, att den politik, som med den triumferade,
var »den bästa under givna förhållanden och omständigheter,
bl. a. av det skälet, att Ryssland, i stället för att vara ’en inre
hemlig makt i Sverige’, nu trätt i öppen, med fördrag bekräftad
vänskap med vårt land». Vår tid, som åter sett Ryssland bli en
inre, fast knappast hemlig makt i Sverige, har anledning att
begrunda, vilkendera som såg klarast: skalden-politikern Tegnér med
sin intuitiva antipati eller historikern-politikern Geijer med sin
reflekterade opportunism.
Låt oss konfrontera Tegnérs och Geijers utsagor med vad ett
par av den svenska kulturens märkesmän i senare tid yttrat. I
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skriver Viktor Rydberg
den 18 juli 1870 (alltså några dagar efter fransk-tyska krigets
utbrott): »Blott i vänskap mellan den stora skandinavisk-germaniska
folkfamiljens lemmar finns en trygghet mot det slaviska
Rysslands framträngande in i västra Europa.» Och mot den förtäckta
agitation, som då drevs för att Sverige skulle kasta sig in i detta
krig för att återvinna Slesvig åt Danmark, polemiserar Rydberg:
»Bättre ... är det att av historiens rättvisa ... vänta upprättelse
av vårt grannrike Danmark än att se ... Slesvig ... återvunnet
på bekostnad av Europas frihet, fred och lycka — på bekostnad
av vår egen utsikt att på avgörandets dag kunna med hopp om
seger blöda för vårt gamla Sverige i dess kamp mot
panslavismens skaror.»
Harald Hjärne, som sannerligen inte kan beskyllas för politiskt
känslotänkande i Tegnérs stil men å andra sidan visste betydligt
mer om Ryssland än Geijer, har sagt vägande ord om Ryssland
och Västerlandet. På tal om en eventuell kommande kraftmätning
mellan Ryssland och Tyskland yttrade han en gång: »Att
Tyskland i en sådan strid har att föra Europas och kulturens talan,
det kan för ingen fördomsfri vara tvivelaktigt, ej heller att den
västerländska stat, som ställer sig på Rysslands sida, gör sig
skyldig till högförräderi mot vår världsdels rättmätigaste intressen.»
Ehuru nedskrivna för mer än ett halvsekel sedan lära dessa
Harald Hjärnes ord, liksom så mycket annat av vad han sagt, äga
gällande kraft den dag som i dag är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
