Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Skaldepolitik. Tegnérs omdömen om andra länder och folk. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Jacobson
politiken: »I Frankrike, som är de nu härskande idéernas
brännpunkt, i Tyskland, där de mera metodiskt bearbetas och bringas i
system, i Polen, som utgjorde den civiliserade världens yttersta
förpostkedja mot barbariet — överallt ha vi sett ungdomen taga
en verksam del i statens politiska angelägenheter.»
Sista gången T. mera offentligt gav uttryck åt sin antipati mot
Ryssland, är i dikten »Kronbruden», vilken som bekant tillhör
skaldens senare levnadsår (tryckt i Svenska Biet 1842, där dock
de rent ryssfientliga partierna icke togos med). Den andra sången,
»Måltiden», avslutas med följande episod. Vid biskopens sida
sitter korpral Frisk, en järnfast gestalt av de gamla karolinernas
typ. Han har varit med i Norge 1814 ocli vid Leipzig 1813, och
han har på sitt bröst en mängd tapperlietsmedaljer, bl. a. en rysk.
Då biskopen ser den ryska medaljen, upptändes han av vrede och
säger, att »rysk prägel ej passar på svenskt bröst». På korpralens
invändning, att ryssar och svenskar ej längre äro fiender, svarar
biskopen:
»... Förlåt mig, de äro och bliva.
Vig-arv skiljer dem åt för alltid. Allt från min barndom
Ryssen förhatlig mig var och förbliver så länge jag andas.»
Och så följer — i handskriften — en lång utläggning av
orsakerna till biskopens, d. v. s. Tegnérs eget, rysshat. Det beror icke
på att ryssen plundrat vårt land och stulit Finland; sådant är
mänskligt, ty »ali slags makt på vår jord har en tvillingbror,
nämnd missbruk». Nej, det är därför att ryssen är »stereotypen
för allt våld och förtryck, det barbariskas stående urbild». Fastän
den ryska staten bestått i tusen år, saknar ryssen ännu de första
grunderna till människobildning, frihet och äganderätt. Av
bildning liar han blott fernissan; hur dresserad han än är, sitter
barbaren dock i hjärtat. Den slaviska stammen hör icke till den
bildade världen. Ryssen är fiende icke blott till oss utan till
människosläktet, »ej till fransos eller britt, men fiende är han till alla».
Denna känsla är numera det enda som håller Europa samman.
»Pratas hon, lismas lion bort, farväl då ej endast med Sverige,
som kan falla ändå, men farväl med hela Europas
bilder och solar och ljus! Välkomna förstöring och mörker!»
Om det sålunda är någon politisk tanke, som T. orubbligt
fasthållit under hela sitt liv, så är det uppfattningen av Ryssland
såsom Sveriges och hela den västerländska kulturens evige fiende.
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
