Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Litteratur och livsåskådning. Av I. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
dömen erbjuda ju vissa svårigheter — så stora, att det blir ganska
intresselöst, vilket betyg man till slut väljer. Däremot knyter sig
intresset starkt till frågan om bedömningsgrunden i varje enskilt fall.
Sundqvists normer för litteraturbedömning äro icke direkt
formulerade i denna artikel, men de framskymta på ett par ställen. Om
Salminens »Katrina» heter det: »Boken är en gripande livsskildring
med djupt ocli starkt moraliskt patos, väl förtjänt av goda vitsord
och rekommendation. Men över nivån av ett väl utfört porträtt höjer
sig dock ej skildringen. Ett vidare perspektiv saknas m. a. o.»
Vad är clet för ett vidare perspektiv Sundqvist efterlyser? Vad är
det, som kan höja skönlitteraturen över nivån av ett väl utfört
porträtt — när det som i detta fall ger ett stycke mänskligt liv i sin
torftighet och rikedom med påträngande verklighetskraft och den
äkta konstnärlighetens rymd omkring? Om man får misstanken att
detta saknade perspektiv helt enkelt är ett direkt sysslande med
livsåskådningsfrågor, så blir man onekligen bestyrkt av uttalandena om
Fangens På död 111 ark i samma artikel. Den boken har tydligen
just det som efterlyses hos »Katrina»: »Det perspektiv under vilket
hans framställning av människoödena sker är dock klart och tydligt»,
heter det. »På död mark» är ju nämligen »ett gott exempel på en
starkt realistisk skildring utifrån religiös livsåskådning». Alltså: för
att en roman skall fylla kraven på verkligt god litteratur, måste den
vara direkt engagerad i en livsåskådningsdiskussion. Här skall icke
göras ett försök att polemisera mot en sådan uppfattning eller ens
dra ut dess konsekvenser — det skulle fordra för mycket utrymme.
Men har man verkligen rätt att utläsa den ur Sundqvists artikel, kan
det lia sitt värde att få den noterad. Det är nämligen just en sådan
litteratursyn, som den speciellt kristna litteraturkritikens ivrigaste
motståndare alltid velat insinuera. Ä andra sidan har en annan
representant för det kristna kulturlägret, Karl-Gustaf Hildebrand flera
gånger energiskt avvisat den litteratursyn, som ser diktens värde i
dess tendens eller dess sätt att behandla livsåskådningsfrågor.
Denna motsättning tycks bl. a. kräva, att åtskilliga av dem som
utifrån sin kristna inställning syssla med litteraturkritik klarare
besinna sig på de svåra frågorna om förhållandet mellan skönlitteratur
och livsåskådning — om inte för annat så för att åtminstone undvika
att de mera representativa förmågorna på detta sätt desavouera
varandra.
Som ett värdefullt material för en sådan något grundligare
orientering borde P. O. Barcks nyutkomna bok Dikt och
förkunnelse kunna tjäna. Den behandlar en rad svenska
nittonhundra-talsförfattare men är, som förordet säger, »icke i första hand en bok
om diktare och diktverk, utan om livsåskådningar». Den unge,
tämligen radikalt demokratiske kritikern företar en nära nog spännande
orientering i livssynen och de ideologiska förutsättningarna hos så
disparata författare som Hjalmar Söderberg, Sigfrid Siewertz, Pär
Lagerkvist, Örnulf Tigerstedt och Hagar Olsson, för att blott nämna
dem som stå i centrum för intresset — i övrigt väljas paralleller och
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
