Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Till analysen av kulturkrisen. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamma med produktionen i ekonomisk bemärkelse, först och
främst då det, att den företer större eller mindre avvikelser från
de mänskliga behoven, från de konsumtionsanspråk alltså, för
vilka den är till. Såväl på det ekonomiska området som inom
kulturlivet i inskränkt bemärkelse uppstå mer eller mindre
regelbundet perioder av disproportion mellan produktion och
konsumtion, mellan tillgång och efterfrågan, mellan medel och mål.
Medlen finna ej alltid avsättning i samma omfattning och i samma
takt som de framställas utan översvämma tidvis marknaden; även
på det kulturella gebitet finns det ett slags överproduktion. Men
här framträder en principiellt viktig skillnad mellan den
materiella behovstäckningens medel och kulturbeståndet. De förra
förlora enligt ekonomiens lagar i värde i samma mån de bli
överflödiga, under det att kulturprodukterna så att säga på förhand
äro garanterade en plats inom värdenas sfär och därmed skyddade
mot värdenedskrivning. Ett konstverk, ett litterärt alster, en
vetenskaplig prestation anses besitta ett av avsättningsvillkor och
momentana behov oberoende värde, det uteslutes ej ur
kulturbeståndet, även om det ej blir föremål för en korresponderande
»konsumtion», dess värdering sker utifrån andra utgångspunkter,
med hänsyn till dess rent inre beskaffenhet, dess kvalitet.
Kulturprodukterna låta sig ej avspisa med samma likgiltighet som det
ekonomiska livets överskottsprodukter, de tilltvinga sig på ett mer
arrogant och anspråksfullt sätt kulturmänniskans intresse och
uppmärksamhet. All konsumtionsförmåga är emellertid begränsad,
och kulturkonsumtionen utgör intet undantag från denna regel;
människan kan ej — så beklagligt detta än må vara — in
infinitum bildas och kultiveras. Mot denna bakgrund blir, synes det,
den moderna kulturmänniskans allmänna dilemma begripligt.
Hennes andliga kapacitet tillåter henne icke att smälta och
assimilera det ständigt växande beståndet av kulturprodukter,
utan hon måste nöja sig med ett tämligen snävt, ensidigt och
godtyckligt urval. Men å andra sidan kan hon icke utan vidare avvisa
dessa alster, emedan de redan i och med sin tillblivelse äro
immatrikulerade såsom kulturvärden och därmed göra anspråk på att
konsumeras och tillgodogöras. Allteftersom kulturbeståndet växer,
skärpes denna konfliktsituation, denna konkurrens om människans
kulturella konsumtionsförmåga, och förnimmes alltmer pinsam
och outhärdlig; massan av kulturprodukter börjar kännas som en
tryckande och förpliktande börda i stället för som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
