Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1937 - Vår högsta militära ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Vår högsta
militära ledning.
Den 5 juli 1937.
Den 1 juli 1937 inträdde förändringar av
genomgripande innebörd i riksförsvarets militära
ledning, som hittills representerats av ett 40-tal direkt under konungen
lydande, inbördes sidoordnade myndigheter. I enlighet med 1936 års
försvarsbeslut och på grund av nyligen verkställda utnämningar togo
nämnda dag särskilda chefer befälet över och därmed även ansvaret
för verksamheten inom de tre försvarsgrenarna, d. v. s. armén,
marinen och flyget. En betydelsefull konsolidering av befogenhet och
ansvar äger därigenom rum inom dessa. Samtidigt träder den för
riksförsvaret gemensamma försvarsstaben i verksamhet. Därigenom
erhålles ett sammanhållande, militärt organiserat organ även över —
eller i varje fall vid sidan av — de tre försvarsgrenarna.
Liksom de flesta genomgripande reformer å statsförvaltningens
område har även den nu beslutade omorganisationen av den militära
försvarsledningen föregåtts av långvariga utredningar och starka
meningsbrytningar, såsom framgår av de sista femtio årens historia.
Instinktivt kände man på olika håll, att allt ej var som det borde
vara, men de ständigt återkommande diskussionerna visade en
märklig benägenhet att rinna ut i sanden. Försöken att genom ändringar i
departementalstyrelsen och genom sammanslagning av de båda
försvarsdepartementen — denna reform beslutades år 1919 och
genomfördes år 1920 — få till stånd en större enhet i den militära ledningen
fingo ej verklig betydelse för den föreliggande frågan, enär
departementscheferna allt mer avkopplades från de militärfackliga
uppgifterna ocli i huvudsak framstodo såsom politiska förtroendemän.
Man kunde alltså ej räkna med att de i fred skulle leda det tekniska
förberedelsearbetet eller i krig föra befälet i fält. Vinsten av 1919 års
reform låg på det administrativa och förvaltningsmässiga området.
De förslag, som under åren 1907—1930 framkommo, att inrätta
försvarsgrenschefer och därigenom undanröja de mest påtagliga
ölägenheterna av den rådande splittringen ledde ej heller till resultat. Den
djupare förståelsen för vikten av koncentration hade ännu ej trängt
igenom, icke ens hos de militära myndigheterna. Böjelsen för
individualism och för självständigt handlande vägde mången gång mer
än det rationella förnuftets krav på enhetlighet och på subordination
under högre uppgifter.
Så kom 1925 års försvarsordning med inrättandet av en tredje
försvarsgren, flygvapnet. Nu blev splittringen än mer påtaglig.
Svårigheten att inpassa flygvapnet i det dittills gällande systemet och
ovissheten om flygvapnets framtida roll bragte ny fart i diskussionen om
försvarets högsta ledning. Frågan kunde ej längre uppskjutas utan
en systematisering måste i någon form åvägabringas. Det framstår
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
