Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1937 - Vår högsta militära ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
som ett intressant fenomen, att flygvapnets tillkomst på ett positivt
sätt befruktade organisationsdebatten.
Samtidigt ställdes problemet i ny belysning. Erfarenheterna från
världskriget utkristalliserades, samtidigt som den politiska oeh
sociala utvecklingen i Europa under 1920-talet och början av 1930-talet
sprängde de gamla läglarna och påvisade behovet av en militär
maktkoncentration av helt annan styrka än vad som förut ansetts
erforderligt. Såsom aldrig förr framträdde försvaret som ett riksförsvar.
De diktaturstyrda länderna gingo i teten, de demokratiska följde
snart efter. Samhället i dess helhet har blivit engagerat i försvarets
tjänst. Militärerna vid fronten och civilbefolkningen bakom fronten
äro integrerande delar av samma kämpande försvarskraft. Problemet
har vuxit både på bredden och djupet. Samverkan i alla former är
dagens lösen, samhällets alla krafter skola så dirigeras ocli
samordnas, så att högsta möjliga effektivitet uppnås. En enhetligare ledning
framstår alltså som ett oeftergivligt logiskt krav, som en av
utvecklingen frampressad organisationsform.
De stora och ledande nationerna ha också insett detta och skapat
inrättningar, som ansvara för det gemensamma hela. Betecknande
är, att t. o. m. ett så konservativt land som England resolut tytt sig
till det nya systemet och i detta lyckats i viss mån infoga även
dominions. Sedan dåvarande försvarsminister Malmbergs förslag till
riksdagen 1929 och 1930 avslagits, upptogs frågan i Sverige till ingående
prövning av 1930 års försvarskommission, som drog ut konsekvensen
av den sista tidens utveckling. Delvis med stöd av tidigare
utredningar kom försvarskommissionen till det resultatet, att de tre
försvarsgrenarna borde sammanföras under var sin chef samt att de
vidare borde beträffande krigsförberedelserna samtliga underställas
en särskild överbefälhavare. Denne skulle leda det operativa
krigsförberedelsearbetet och för den skull till sitt förfogande erhålla en ur
samtliga försvarsgrenar rekryterad stab.
När 1936 års riksdag behandlade försvarsfrågan, vidtogs den
förändringen i försvarskommissionens förslag om högsta ledningen, att
någon överbefälhavare icke skulle tillsättas under fred. Däremot
bibehölls om än något förminskad den för hela riksförsvaret
gemensamma försvarsstaben. Chefen för försvarsstaben är därmed under
konungen ställd vid sidan av cheferna för armén, marinen och
flygvapnet. Han saknar sålunda befälsrätt över försvarsgrenscheferna.
Full enhetlighet kan därför icke sägas vara införd i riksförsvarets
militära ledning. Försvarsstaben kan emellertid betraktas som en
rådgivande myndighet med stor arbetskapacitet i för de olika
försvarsgrenarna gemensamma frågor — främst rörande
försvarsberedskapen. Mot bakgrunden av hittills rådande månghövdad ledning
med därav följande divisionsansvar och övriga olägenheter är den
genomförda reformen att betrakta såsom i liög grad betydelsefull.
Den skapar betingelser för ökad effektivitet i fredsarbetet och
den möjliggör en smidig övergång till en ändamålsenlig
krigsorganisation.
441i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
