Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1937 - ”Det svenska gymnasiets ryggrad”. Av H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
fall lyckats — göra gällande, att docent, som med utmärkta vitsord
bestått sin provårstjänstgöring, genom att fortsätta sin akademiska
verksamhet under en följd av år snarast blivit mindre skickad att
övergå i skolans tjänst än den som med lägre vitsord omedelbart
tillträder lärarebefattning.
Det rör sig här om en fråga av mycket stor betydelse icke blott för
docenterna själva utan för hela den högre undervisningen i vårt land
och inte minst för universiteten. Aktuella fall och en allmänt utbredd
osäkerhetskänsla föranleda, att problemet ju förr dess hellre måste
göras till föremål för en grundlig och allsidig diskussion.
När läroverksstadgan likställer docenttjänstgöring med
lärartjänst-göring betyder detta, att båda undervisningsformerna anses
likvärdiga. Och detta på synnerligen goda grunder. Docenttjänstgöring
innebär nämligen icke endast hållande av en serie
katederföreläsningar utan därjämte »direkt», mera muntlig och personlig
undervisning i form av seminarier, proseminarier och propedeutiska kurser.
Utvecklingen inom våra universitet under senare år har också visat
en tydlig tendens att gynna dessa undervisningsformer på
föreläsningsverksamhetens bekostnad. Härtill kommer den direkta,
individuella handledning, som det är en självklar sak att docenterna skola
ge de studerande, både mer och mindre försigkomna. Härvid är att
märka, att det här gäller att undervisa blivande lärare; icke enbart
att bibringa dem ett visst kunskapsstoff utan framför allt att ge dem
den metodiska handledningen till mera avancerade studier inom de
ämnen, där de själva sedan skola bedriva skolmässig undervisning.
Är utbildningen av studenter till läroverkslärare — något som varje
docent i de ifrågavarande fakulteterna faktiskt bedriver —
pedagogiskt sett mindre meriterande än utbildningen av skolpojkar till
studenter!
Docenten bör i första hand vara akademisk lärare. Under den tid
han innehar docentstipendium är det lians plikt både som tjänsteman
och forskare att helt och fullt ställa sig i universitetets och
vetenskapens tjänst. Uppställes nu det kravet, att tjänstgöring vid läroverk
skall vara obligatorisk för erhållande av lektorat, uppkommer en
konflikt som blir olöslig, om ej endera av dessa intressen sättes
tillbaka. Ty låt vara att universitetsstatuterna faktiskt medge en viss
begränsad läroverkstjänstgöring för stipendierad docent, så måste
dock ett försök att förena skolundervisningen med det arbete, som
ovillkorligen bör vara en docents huvuduppgift, lända bådadera till
avsevärt förfång. En kvalificerad filosofie doktor skulle alltså, därest
en rättsvidrig praxis av här antydd art restlöst genomfördes, ställas
inför valet att antingen mottaga docentur eller gå direkt ut i skolans
tjänst. Följderna ligga i öppen dag. Antingen komma då de mest
meriterade filosofie doktorerna att på ett orättvist sätt tillbakasättas
för mindre meriterade kamrater, eller också uppstår för våra
universitet en allt större svårighet att erhålla kompetenta docenter. En
tendens härtill är redan skönjbar vid ett av våra statsuniversitet. Man
kan med skäl fråga sig om dylik utveckling verkligen är önskvärd.
455i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
