Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar- Löwegren
bekymrat för den fransk-ryska alliansens fortvaro, tillsvidare
grävt ned stridsyxan. Under bela det år Blum kom att regera
utförde de visserligen i det tysta ett mullvadsarbete, oeli inom
fackföreningarna, vilka med förvånansvärd snabbhet fingo sitt
medlemsantal ökat till fem miljoner, utförde de systematiskt ett
värvningsarbete, som man numera kan se ha burit rika frukter. På
många håll är det kommunisterna som tagit ledningen av
fackföreningsrörelsen och redan så tidigt som i maj ocli juni 1936 var
det deras små elitkårer, som utdelade parollen och med våld
upp-rätthöllo disciplinen under strejkerna och fabriksbesättningarna.
Tidvis lia de, särskilt i samband med Spanien-frågan, där de, även
med risk av krig, påyrkat hjälp till de röda, fört ett häftigt
språk mot regeringen. Men i deputeradekammaren ocli på större
möten ha de i regel visat sig undfallande och förkunnat sin
lojalitet mot folkfronten och dess chef. — De tvättäkta socialisterna
hade alltsedan kongressen i Tours 1920 övertygats om, att ingen
var så långtgående revolutionär som Léon Blum, att han i ingen
mån prutade av på sitt slutmål, att ingen heller bättre än han
visste att med taktisk fintlighet finna vägen till detta. De hade
aldrig tvivlat på honom. I deras ögon är han den omutligt
rätttrogne, vilken icke väjer undan för något motstånd, fylld som
de veta honom vara av en icke obetydlig grad av fanatism
ocli av sin kallelse som den franska socialismens store
profet.
Det var denna starka folkpopularitet, på vilken Blum ansåg sig
kunna bygga som regeringschef. Oppositionen likafullt som
folkfrontens deputerade kände väl till denna hans personliga pondus
och rättade sig därefter. Regeringsmajoriteten blev hans trogna
verktyg. Samtidigt var oppositionen efter engelskt mönster »hans
majestäts trogna opposition». Sällan har en regeringschef —
allt-intill sista tid — haft en så foglig opposition. Under de första
månaderna gav man vika i allt och det under förklaringen, att
man hade skyldighet lämna Blum fältet fritt för att företaga sitt
experiment, ty bäst vore att folket självt finge erfara reflationens
verkningar och bedöma dess värde därefter.
Léon Blum har sedan 1919 uti sin bok »La réforme
gouverne-mentale» utdömt den tidigare franska parlamentarismen och mot
den riktat samma kritik som Poincaré. Han hade i den även
framlagt ett utförligt reformprogram som bl. a, åsyftade
regeringsmaktens stärkande saint senatens avskaffande.
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
