Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar- Löwegren
personliga, popularitet förskaffat regeringen en nästan diktatorial
ställning.
Medveten härom har den även i andra stycken tillåtit sig
självrådighet. Det finnes icke så få fall, där den med påtaglig
partiskhet företagit omändringar på liöga poster inom administrationen
gentemot män, som vågat ha en annan politisk åsikt. Den har
starkt inkräktat på mötesfriheten. I forna tider skulle dylika
åtgöranden omedelbart föranlett interpellationer i kammaren. Blums
regering har som sagt gått fri från dylikt besvär. Den har till
slut vågat sig ända därhän, att den som följd av
presspropagandan, vilken föranledde inrikesministern Salengro att beröva sig
livet, framlagt ett förslag till omändring av pressfriheten,
åsyftande att överflytta vissa pressmåls avgörande från jury till
brottmålsdomstol. Allt sedan restaurationen och Napoleon III:s dagar
har det republikanska Frankrike ansett pressmålens hänskjutande
till jury som ett av de principiella republikanska kraven, en den
säkraste mätare på om man levat i frihet eller under diktatorialt
styre. Blums styrka liksom hans avsikter kunna icke bättre
avläsas än genom denna lians attack på pressfriheten.
Deputeradekammaren antog lagförslaget. Senaten förkastade det, men först
så sent som uti maj 1937, då folkopinionen redan svängt ocli
oppositionen mot Blum börjat taga fasta former.
Samtidigt soin Blum på detta sätt vetat att bemästra
parlamentet, har han gentemot valmän och parti ständigt betygat sitt
demokratiska beroende av dem. Inför sitt parti har ban framträtt
som dess förtroendeman, vilken i allt var bunden av dess vilja.
Visserligen har han varit böjd att även från dess sida anhålla
om fullmakter in blanco, men i regel har han hållit sig i nära
kontakt med den socialistiska partistyrelsen och lian har utvidgat
detta samarbete till att även omfatta landsorganisationen. I
många stycken har ban fått dessa instanser att vid
meningsskiljaktighet övergå till hans egen åsikt, men i andra fall och däribland
så viktiga som tillämpandet av 40-timmarsveckan har han ansett
sig nödsakad att fråugå sin ställning och följa deras anvisningar,
detta även då han varit övertygad om att nyttan av ett
reformförslag omintetgjordes genom den på så sätt omlagda linjen. Han
var av övertygelse motståndare till att genomföra 40 timmars
arbetsvecka efter formeln 5X8. Han visste, som tidigare
framhållits, att en minskning i arbetstiden måste förenas med en
industriens rationalisering, som möjliggjorde att arbetsresultatet per
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
