Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Léon Blum — ■politikern
man icke sjönk. Han hade klart för sig vilken fara som hotade
Frankrike, om formeln 5X8 skulle, som nu faktiskt blivit
fallet, leda till att den nödvändiga personalen inom varje
företag ökades i så hög grad att t, ex. järnvägarna för sin del
måste intaga 75,000 man ny personal, men samtidigt
avkastningen per man genomgående minskades. I Tyskland har
produktionen vid kolgruvorna uti maj 1937 varit 14,5 % högre än i
maj 1936. Som följd av det sätt varpå 40-timmars arbetsveckan
tillämpats i Frankrike, har för samma tidsperioder produktionen i
dess kolgruvor sänkts med 11 %, ■— vilket för övrigt tvingat
Frankrike att för samma månader höja sin import av kol från 167
miljoner francs till 358. Genom formeln 5X8 kunde man visserligen
tillfälligt minska den i förhållande till andra länder aldrig så
värst betydande arbetslösheten i Frankrike. Men man utsatte sig
för faran att genom denna åtgärd framtvinga sysslolöshet för ali
maskinkraft under två dygn utav veckans sju. På grund därav
var Blum en motståndare mot denna formel. Men han föll undan.
Parlamentet vågade han trotsa, arbetaropinionen erkände han
vara sin överman. Han toppred parlamentet, men
arbetaropinionen toppred honom. Tidigare hade deputeraden ansett sig ha
genom sin valkrets fått bemyndigande att i sin person representera
folket i dess helhet och jämte övriga deputerade vara det enda och
högsta uttrycket för den folksuveräna viljan. Blum däremot har
uppträtt som de socialistiska väljarnas representant, vilken det
inom parlamentet och såsom regeringschef tillkom att först av allt
bevaka deras önskemål, vara ett verktyg för det socialistiska
partiets kongressvilja. Av nödvändighet har han dessutom fått rätta
sig efter landsorganisationen och oorganiserade arbetareopinioner,
som bildat sig vid varje strejktillfälle. Han har sålunda
visserligen befriat den utövande regeringsmakten från ett olidligt
parlamentariskt tvång. Men det ligger fog för det uttryck, som fällts,
att han samtidigt i viss mån överflyttat regeringens beroende från
det genom allmänna val utsedda parlamentet till partikongresser
och till den spontana företeelse, som ganska träffande döpts till
gatans parlament,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
