Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den flamländska rörelsen. Av Carl-Henrik Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den flamländska rörelsen
gandan liade en reformepok inletts på 1870-talet. 1873 ändrades
den lag, som tidigare i straffrättsliga mål gjort franskan till enda
språk, även om den anklagade ej förstod det. Från 1878 ägde
administrationen att — om ej annat begärdes av de intresserade —
korrespondera med befolkningen i den flamländska delen av landet1
på flamländska. 1838 kom det officiella erkännandet av detta
språks likställighet med franskan: lagar promulgeras och
publiceras på bägge nationalspråken. I två omgånger ökades före
världskriget flamländskans plats inom den högre skolundervisningen i
Flandern: kännedom om bägge nationalspråken blev regel.
Under åren närmast före 1914 fingo den flamländska rörelsens
olika grenar ett uttryck främst i ett för dem alla gemensamt krav:
ett flamländskt universitet. (Det berömda universitetet i Gand var
franskspråkigt.) Av ovan antydda skäl strävade alla mot ett mål:
att ge det flamländska folket en ny, flamskspråkig elit med en
med den tidigare, fransktalande klassens likvärdig utbildning.
Frågan skar genom de politiska partierna. På propagandamötena
uppträdde representanter för dem alla i broderlig förening för att
begära ett flamländsk universitet, och genom ett av en katolik, en
liberal och en socialist framställt lagförslag togs frågan 1914 upp
i parlamentet. Man räknade allmänt med att den måste lösas
under sessionen 1914—15.
Fram till världskriget, kan man säga, yrkade den flamländska
rörelsens målsmän på reformer inom ett till sin politiska struktur
oförändrat Belgien. Flamländarna krävde samma rättigheter och
möjligheter som vallonerna: att inom Belgien få och kunna
använda sitt modersmål.
Den tyska kränkningen av den belgiska neutraliteten 1914 sköt
naturligtvis alla inrepolitiska tvistefrågor i bakgrunden. Alla
belgare samlades i patriotisk hänförelse kring konungen i kampen
mot inkräktaren. Detta torde ha varit en obehaglig överraskning
för tyskarna, som räknat med att språkfrågan skulle i viss mån
förlama Belgiens motståndskraft. Men i ocli med att de voro
installerade i landet, sökte de utnyttja den latenta motsättningen
genom gynnande av flamländarna på vallonernas bekostnad och
genom pangermanistisk propaganda. Deras s. k. Flamenpolitiek
ledde 1916 till förverkligande av en flamländsk dröm: de inrättade
1 öst- och Västflandern, Antwerpen, Limburg och arrondissementet Louvain,
för enkelhetens skull i denna uppsats tillsammans kallade Flandern.
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
