Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den flamländska rörelsen. Av Carl-Henrik Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Henric Höjer
Utvecklingen efter kriget kan beskrivas i de två antydda
momenten: minimiprogrammets gradvisa förverkligande och
utdragandet av dess konsekvenser.
Från början av 1920-talet blossade striden upp på allvar.
Flam-ländarna krävde universitetets i Gand flamandiserande.
Motståndarna erkände villigt deras rätt till ett eget akademiskt lärosäte
men fordrade bibehållande av det franska universitetet. Efter
segslitna förhandlingar nådde man 1923 fram till en kompromiss: vid
universitetet i Gand organiserades en flamländsk och en fransk
linje, vardera obligatoriskt med en tredjedel av undervisningen på
det andra språket. Parlamentets beslut mottogs som flertalet
språklagar: den francophila opinionen klagade över franskans
förjagande ur Flandern; den flamländska ansåg sig lurad,
trontalets löfte hade brutits, de franskspråkige (eller »det officiella
Belgien» eller »Bryssel») hade åter gjort en motvillig, snålt
tillmätt gest i förhoppning att söva det flamländska folket.
Bitterheten var å ömse sidor stor.
De finansiella svårigheterna i mitten på 20-talet sköt
språkfrågan åt sidan, men ungefär 1927 begynte en ny flamländsk
kampanj, som lett till en ny lagstiftning på en serie områden.
Början gjordes inom armén, där kravet på officerarnas
behärskande av bägge språken och rekryternas utbildning på
modersmålet genomförts ocli den regionalistiska principen börjat
tillämpas på allt större enheter.
Inom undervisningsväsendet ha flamländarna sett sina önskemåls
nästan fullständiga förverkligande. Folkskolorna äro i Flandern
flamskspråkiga; enda undantaget är, att kommuner, där minst 25
fäder till barn i samma klass kräva, att barnen undervisas på
modersmålet, äro skyldiga villfara denna begäran. På det högre
skolstadiet studeras endast på flamländska; inlärande av ett annat
språk — sålunda ej nödvändigt det andra nationalspråket — är
obligatoriskt. Flamländarna ha slutligen erhållit ett eget
universitet; i Gand få endast kurser i fransk litteratur givas på franska.
Den statliga, provinsiella och kommunala förvaltningen är
skyldig att i Flandern använda endast flamländska såväl i förbindelse
med allmänheten som sins emellan; i kommuner där minst 30 %
av befolkningen talar franska, skola meddelanden till allmänheten
avfattas på bägge språken.
Även rättsväsendet är organiserat efter motsvarande principer.
Genom Flandern handläggas i första instans alla mål på flam-
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
