Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Strömningar i den religiösa litteraturen 1936—1937. Av Åke V. Ström - Sven Stolpe: Kopparsmeden Alexander - Garth Lean och Morris Martin: Nya ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
rörelsen. Detta kapitel står mitt i boken. Men därförinnan går en
skildring av ovanligt slag: den icke-troende gentlemannaläsaren
in-bjudes till en upptäcktsfärd för att söka tron. Och i denna kåserande
form behandlas så alla upptänkliga hinder för en kristen övertygelse:
naturlagarna, det onda, evangeliernas karaktär och diverse
exege-tiska problem, tron på Kristus och allt vad därmed sammanhänger
o. s. v. Nichols är en smula pratig, och många frågor bli nog alltför
anglosaxiskt lättvindigt lösta, men det är förunderligt så många
sunda synpunkter på dessa svåra livsfrågor han kan få in trots sin
lätta, ibland nästan vanvördiga ton. Och dessutom lurar han i sin
läsare en god del historisk och biblisk kunskap mellan kvickheterna.
Huvudsynpunkten är, att tron måste vara praktiskt duglig. »Om
Johannes’ evangelium betyder mindre för er i en cocktailbar än i
Westminster Abbey, så är det något fel.» Därför måste kristendomen också
ha något att säga i tidens stora frågor, enkannerligen
samhällsfrågorna. I bokens andra del behandlar förf. »Kristus och
sexualiteten», »Kristus och kriget», »Kristus och pengarna». I utredningen av
den första frågan är han nog något orättvis mot Paulvis men säger
annars goda och friska ting. I krigsfrägan är han radikal pacifist
men förnekar, att en sådan åskådning kan byggas på annat än kristen
grund. Både här och i det ekonomiska kapitlet, där han resolut
diskuterar överproduktion, arbetslöshet och världsskuldsättning, förefaller
han mycket kunnig och hans argument befriande litet slitna. Som
helhet skall denna bok kanske förefalla någon väl naiv, men den är
framför allt underhållande och tankeväckande, originell och ofta
gripande.
Av svenska oxfordböcker intar Sven Stolpes Kopparsmeden
Alexander av flera skäl en särställning. Förf:s namn hör till de
mera omstridda i vår publistik, och hans bok har blivit mycket olika
bedömd. Själv skriver han: »Om denna lilla skrift överhuvud skall
ha något värde, så skall den lia det genom sin uppriktighet.» Och alla
tecken synas mig tyda på att boken i detta hänseende liksom i många
andra verkligen har värde. Visst låter Stolpe här som alltid pennan
och humöret flyga iväg en bit över det faktiskas gränser. Han ger
sig t, ex. i den biografiska delen sken av att ha levat som en enstöring
i en ödemark, när lian dock var omgiven av familj och goda
kommunikationsmedel. Sättet att andraga bibelbevis, karakteristiken av
svensk mentalitet m. m. torde också kunna diskuteras. Men jag
kommer inte ifrån, att boken är ärlig och uppbygglig: den visar oss en
kämpande ocli plågad man, som tröttnat på sig själv och sitt cyniska
människoförakt och så förvandlats till en ny ödmjuk och glad
människa. Och den visar oss inte bara rörelsens idéer och metoder och
några av dess resultat utan också något av ali äkta kristendoms
innersta kärna.
Ett verkligt fint litet häfte av Garth Lean och Morris Martin, två
unga engelska oxfordmän, har översatts med titeln Nya ledare.
Här talas inte om hur rörelsen vinner anhängare eller vad den kräver
av dem, överhuvud mycket litet om Oxford, utan om konsekvenserna
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
