Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Strömningar i den religiösa litteraturen 1936—1937. Av Åke V. Ström - Svensk stilhistoria. Av Jöran Mjöberg - Nils Svanberg: Svensk stilistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
och föreställningen om människans naturliga godhet men nämner
inte mycket om blod, ras och gamla gudar. Kristendomen är oförenlig
med tyskt väsen, dock med undantag för Jesus själv, som i sina
liknelser varken var jude eller kristen utan »väl också en hedning, en
from hedning».
Så sluter sig också denna bok till dem, som önska en förnyelse av
det andliga livet och av de bestående samfunden. I ali sin
mångskiftande rikedom företer årets religiösa litteratur på ett sätt en
ganska enhetlig syftning genom det intresse för förnyelse och
samfundsansvar, som vi funnit däri. Detta är också ett verkligt
löftesrikt tecken för dem som hoppas på de kristnas enhet. Ty liksom det
folk bäst gör sin insats i det internationella samarbetet, som förvaltar
och besinnar sig på sitt eget andliga arv, så är också en kyrkas eller
rörelses betydelse för ekumeniken ofta beroende av dess egen
samfundskärlek och förnyelsekraft. De ekumeniska mötena i sommar ha
också just på denna grund fått en starkare ställning än man vågat
tro. Där ha nämligen mötts icke religiösa individualister utan
representanter för kyrkor med samfundssinne men också med ödmjuk
förnyelsevilja. Att den svenska kristenheten hör med till dessa, visar
dess aktuella litteratur.
Ake V. Ström.
SVENSK STILHISTORIA
Nils Svanberg: Svensk stilistik. En handbok för
stilhistoriska studier. C. E. Fritzes bokförlag.
Stilistik och stilstudier ge ett utmärkt exempel på alltings
relativitet. Om man studerar våra äldre författare, finner man snart att
det är nödvändigt bedöma dem uteslutande efter deras egen tids
språk, stil och allmänna estetiska fordringar. Redan Thorild
inskärpte ju kravet att bedöma varje sak efter sin art, och detta är
något, som man ständigt måste ha i åtanke: under olika tider klinga
orden olika, skilda epoker ha skilda stilnormer. Andra ord voro
gängse för några hundra år sedan, bilderna tillhörde en annan
ämnessfär, liyperbolerna voro kraftigare, meningarnas längd var i
allmänhet större, man hade inte samma krav som nu på stilens
koncentration, och ironien låg på ett annat psykologiskt plan, var grövre.
Ja, det finns rader av exempel. Den tunga klassiska lärdomen under
vissa epoker gjorde det väldiga allegoriska och mytologiska
maskineriet i det närmaste naturligt, och de dialektala orden utgjorde en på
ett annat sätt än nu integrerande del i språket under en tid, då ännu
intet fast riksspråk hade hunnit utbildas — vilket inträffade först
ganska sent. Det duger inte att enligt det gamla kända exemplet
döma apan efter våra egna estetiska normer, därför att hon liknar
oss, när lion i själva verket inte torde vara fulare än de flesta andra
djur.
Men varje tid liar sin stilistiska karaktär, ord och uttryckssätt
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
