Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - ”Statsbonden” — två diskussionsinlägg. Av Gösta Liedberg och Johan E. Mellbye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;>Statsbonden» — två diskussionsinlägg
Därmed äro vi framme vid den första slutsatsen: En
jordbruksreglering är för våra förhållanden nödvändig, och följaktligen en
speciell jordbrukspolitik också.
Som bekant lia vi kommit dit där vi nu stå först så småningom.
Man började med trevande, osäkra steg, som närmast togo sikte på
rena tillfällighetsåtgärder, och där det föreföll riktigast att ej
åstadkomma större ingrepp än att man snarast och lättast möjligt
kunde återgå till s. k. normala förhållanden. Efterhand klarnade
uppfattningen om nödvändigheten av ett systematiskt stöd på
längre sikt samtidigt som de parlamentariska möjligheterna
härför tillkommo.
Det allmänt utmärkande för det nuvarande svenska
jordbruksstödet är dess strävan att lita till generellt verkande åtgärder.
Danmark har delvis slagit in på rent individuella, svinkort etc,
Mellan dessa båda system öppnar sig en avgrund. Det ena
möjliggör i och för sig en vidsträckt personlig rörelsefrihet med
hänsyn till den personliga duglighetens och arbetsamhetens
utvecklingsmöjligheter. Det andra, utvecklat till någon högre grad av
effektivitet med hänsyn till den avsedda effekten å prisnivån, måste
omöjliggöra och förkväva det personliga initiativet.
Det svenska jordbrukets ungefärliga produktionskapacitet står
i ett ovanligt lyckligt förhållande till vårt normala
konsumtionsbehov: de täcka varandra i stort sett, vår export når väl
knappast upp till vår sammanlagda import i fodermedel och animalier,
särskilt margarinets råämnen. Med andra ord, vår
självförsörjningsförmåga ligger i underkant, vilket är ett glädjande moment
ined hänsyn till jordbrukets dåliga exportmöjligheter och
samtidiga behov av utvecklingsutrymme.
Problemet, huruvida vår export av särskilt animalier detta
oaktat är lämplig och berättigad, är ett kapitel för sig. Det
ensidiga fördömandet tar knappast hänsyn till alla inverkande
omständigheter. Jag tror att det för lantbruket viktigaste ligger däri,
att smöret, vårt jordbruks viktigaste produkt, faktiskt har en stor
marknad, margarinets, som A7id behov kan eller måste erövras. Den
saken blir aktuell omedelbart om man stryper exporten! Men man
bör också betänka sig mer än en gång, innan man stryper den
internationella handel som trots alla svårigheter förmått leva kvar.
De generellt verkande åtgärderna äro främst de gamla vanliga:
tullar och importavgifter, kompletterade med motsvarande acciser.
Dessa avgifter verka ju dels importhämmande, dels prisfördyrande
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
