Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Litteratur - »När demokratine bröt igenom» (Åke Thulstrup). Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
börden högst dunkel, äro bägge påståendena, om fursterevenyerna och
utrotningen, alltför kategoriska för att ens gå för sig som sanningar
med modifikationer.
Förf. förtjänar särskilt i ett hänseende erkännande. Han
framträder fullkomligt, lidelsefritt och objektivt. Men även objektivitetens
dygd kan ibland slå över ocli bli läsaren för påfrestande. I sitt
försök att förstå allt och göra rättvisa åt alla har Thulstrup ofta
stannat på halva sträckan av den väg, som är en författares; han nöjer
sig med att referera och tvekar inför slutsatserna. Det finns dock
även en konklusionernas objektivitet, d. v. s. ett gebit, inom vilket
värderingarna, även om de skulle strida mot det ena eller andra
partiets älsklingsteser, kunna göras med grundade anspråk på den
opartiskhet, som en historisk belysning möjliggör. Thulstrups bok är ett
exempel på en konklusionsrädsla, som gjort hans arbete trots dess
rikhaltiga materialsamling och allsidiga uppläggning tunnare än
behövligt. Denna ängslan erinrar nästan om den försiktighet, som —
enligt vad Mikael von Essen berättar i sin uppmärksammade bok
»Reflexer» — en kines visade, när han blev tillfrågad om sin mening
angående franska revolutionen: »Ack, man vet ännu ingenting — det
har skett så nyligen.»
Med ledning av publicerade ryska aktstycken berör förf. Sveriges
»påtryckning» på Italien, när detta land 1915 stod i begrepp att kasta
sig in i kriget. Den italienske utrikesministern Sonnino avsände den
26 april 1915 till den italienske ambassadören i Petrograd ett
telegram, vari det bl. a. heter: »Den svenska ministern besökte mig i
dag. Han sade, att kungen av Sverige liade beordrat honom att fästa
min uppmärksamhet på att Italiens uppgivande av sin neutrala
ställning kunde komma att påverka Sveriges politik. Kungen hade gett
honom i uppdrag att även tala med vår monark om saken för att
göra honom uppmärksam på denna fara. Baron Bildt talade länge
till förmån för neutralitetens bevarande och bad mig om ett svar.
Baronen uttryckte sig hela tiden så, som om det skulle vara ställt
utom tvivel, att Sverige skulle ställa sig vid Tysklands sida, om
svenskarna överhuvudtaget träder in i kriget.» Förf. nöjer sig för
egen del med att tala om »det underliga ryktet» om »hovets»
diplomatiska aktion och överlåter sedan åt läsaren att draga sina
konklusioner; även för denne ter sig konung Gustafs intervention i Rom
med sannolikhet »underlig» med hänsyn till den eljest så strängt
hävdade neutralitetspolitiken. Om förf. emellertid velat insätta denna
aktion i sitt rätta sammanhang, skulle han av kommendörkapten
Elis Biörklunds uppsats i Svensk Tidskrift, årg. 1936:4, om den ryska
flottans anfallsplan mot Sverige lätt ha funnit, att utrikesminister
Wallenberg den 2 aug. 1914 på liknande sätt »hotade» England.
Enligt denna uppsats — vilken av Wallenberg fore publicerandet
genomsetts — ville den svenska utrikesledningen inge England en
känsla av ovisshet om Sveriges hållning inför den utvidgning av
kriget, som Englands uppslutning vid Frankrikes sida innebar, och
därigenom frampressa bättre neutralitetsvillkor för Sverige. Den 4 aug.
662
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
