Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Världshandelns framtidsutsikter — renässans eller stagnation? Av R. Sn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Salter utgår från en annan allmän synpunkt:
Livsmedelsförbrukningen torde i stort sett nedgå i takt med befolkningsregressen; detta
bör leda till en minskning av de livsmedelsproducerande transoceana
ländernas export till de europeiska industristaterna. För att bereda
sig kompensation härför skulle de förstnämnda tvingas utbygga sin
egen industri i än högre grad än hittills, något som i sin tur skulle
tendera att efter hand sänka den europeiska exporten till dessa
»ny-länder». Även här synes emellertid en reservation vara på sin plats.
Det torde nämligen inte vara uteslutet, att de undersökningar, som
bland annat under Nationernas förbunds auspicier verkställts
rörande kosthållet inom olika länder och befolkningsskikt, kunna
komma att undanröja grunden för föreställningen, att de europeiska
folken redan nu i stort sett vore tillräckligt välnärda, och i stället
utlösa vittgående sociala reformer i syfte att höja förbrukningen
av näringsmedel inom de lägre socialgrupperna. Särskilt om sådana
åtgärder skulle komma att vidtagas i England — där frågan f. 11.
torde vara mest aktuell — skulle man lia att räkna med en icke
obetydlig och för längre tid bestående tendens till ökning av
världshandeln med livsmedel, en tendens, som rentav skulle kunna tänkas
på detta område motverka effekten av befolkningsutvecklingen.
Säkert är detta dock ingalunda, enär det ju ligger nära till hands
att sammankoppla dylika strävanden med stödåtgärder för det
inhemska jordbruket.
Med det sist sagda liar berörts den för närvarande kanske
betydelsefullaste faktorn för världshandelns utveckling, nämligen
jordbruks-protektionismen i de västerländska industristaterna. Ohlin har i
olika sammanhang ingående diskuterat detta problem. Han har
därvid hävdat bland annat, att prisstegringen i slutet av fjolåret och
början av detta år å vete och andra vegetabiliska produkter
ingalunda utgjorde ett bevis för att produktionskapaciteten bättre
anpassats till behovet. Produktionen hade sjunkit egentligen blott i de
länder, där framställningskostnaderna vore lägst. Med då rådande
höga priser, framhöll Ohlin i somras i en uppsats i Internationella
handelskammarens tidskrift, vore ett raskt stigande utbud från
sistnämnda länders sida att emotse. Av nu tillgängliga rapporter att
döma, liar utvecklingen redan givit Ohlin rätt: den odlade
vetearealen — de ryska och kinesiska distrikten oräknade —, som 1926/36
uppgick till i genomsnitt 101,5 milj. hektar, har 1937 stigit till 108 milj.
hektar. Världsskörden av vete under 1937 beräknas ha blivit
väsentligt större än på flera år. Och priserna äro åter stadda på
nedgång. Utan en viss produktions inskränkning i importländerna är
det, fortsätter Ohlin, svårt att se, hur en varaktig jämvikt mellan
produktionskapaciteten och efterfrågan skall kunna uppnås med
bibehållande av en prisnivå, som bereder jordbrukarna drägliga
inkomster.
I »Staterna och världsekonomien» anger Ohlin sin syn på
problemet i bland annat följande ordalag: »Ur ekonomisk synpunkt
673
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
