Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Generalstabsverket om Gustaf Adolfs krig. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
som Gustaf Adolf själv förmedelst sin personlighets storhet från
början gör.
Såväl på grund av sin betydelse som sina allsidigt tilldragande
egenskaper är sålunda detta ett ämne som i sanning förtjänar sin
utförliga behandling; och Generalstaben har tydligen gått till
verket fast besluten att göra sitt arbete så grundligt som möjligt.
Redan ur rent kvantitativ synpunkt ter sig verket tilltaget efter
heroiska mått. De tre föreliggande banden rymma ungefär 1,850
innehållsrika sidor text, jämte bilagda kartor och skisser; och
dessa tre utgöra dock endast en första hälft av totalverket; ty
det tyska kriget, som knappt kan sägas ha börjat på allvar vid
tredje bandets slut, kräver naturligtvis ett utrymme långt större
än de tidigare. Principiellt är detta verk helt annorlunda upplagt
än det i fråga om omfångsrikhet någorlunda jämförliga
stabsverket om »Karl XII på slagfältet»; ty detta sistnämnda var, såsom
dess undertitel betonade, en studie i slagtaktik och höll sig
därför väsentligen till bataljer och därmed sammanhängande
höjdpunkter i den krigiska verksamheten samt lät trista
och-långrandiga ting däremellan sjunka undan; medan däremot detta tar
sitt ämne i dess totalgestaltning och samvetsgrant, alltifrån
Kalmarkriget, följer det militära förloppet steg för steg, nästan dag
för dag skulle man kunna säga. Ocli eftersom Sveriges krig under
detta skede voro tämligen kontinuerliga fenomen — med små
stilleståndsperioder som väsentligen användes till putsandet av
vapen och lappandet av munderingar innan nästa omgång tog
vid — och den krigiska verksamheten sålunda, direkt eller
indirekt, var det ojämförligt dominerande elementet för såväl folk
som konung, måste självfallet en allsidig skildring av Sveriges
krig under denna tid komma att i sina olika utgreningar behandla
så gott som hela det statsliga området överhuvud, med
folktillgång, vapentillverkning, kopparkonjunkturer, värvningsmarknad
och mera sådant.
Nu vore det förvisso ytterst obilligt att påstå att man här blir
snålt regalerad rörande sådana ting; tvärtom torde läsaren i
gemen — särskilt i fråga om utskrivningsstatistik och styrkebesked
— få till livs ungefär så mycket han tål, eller mera. Men likväl
är det märkvärdigt att man i hela denna mäktiga flod av militär
statistik och organisationsdetaljer hittar så sparsamma
upplysningar rörande ett par ej oviktiga ting, nämligen vapen och föda.
I ett av de inledande kapitlen, »Sveriges stridsmedel», skildras
710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
