Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Spänning och avspänning under 1937. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPÄNNING
OCH AVSPÄNNING UNDER 1937
13eT nyss tilländalupna året har liksom de närmast föregående
behärskats av en storpolitisk spänning, som stundtals synts nå
en outhärdlig styrka och hota med den av alla fraktade
katastrofen. Och dock har vid årets slut freden mellan stormakterna
alltjämt bevaats, och på vissa världspolitiska fronter synes till
och med en viss avspänning skymta.
I om möjligt högre grad än de föregående åren har 1937 stått
i tecknen av två tydligt framträdande och sig utvidgande stora
maktblock. Å ena sidan synes samförståndet ständigt växa
mellan de tre ekonomiskt och kolonialpolitiskt missgynnade
stormakterna Tyskland, Japan och Italien med deras allt livligare krav
på en mot deras styrka svarande plats i solen. Å den andra ter
sig de båda västmakternas samverkan allt intimare, och därjämte
synas utsikterna för ett visst samarbete mellan England och
Förenta Staterna växa, medan Frankrike å sin sida alltjämt
uppehåller en viss, om ock tveksam, entente med makthavarna i Kreml.
På samma sätt som under det sista decenniet före 1914 har
det storpolitiska spelet haft karaktär av en ständigt fortgående,
med växlande lycka förd kraftmätning mellan de båda stora
maktgrupperna. Och i denna aldrig vilande kamp, där framgångar
och motgångar ofta skiftat, tycker man sig dock under ytan kunna
iakttaga en viss tendens: styrkeförhållandet synes bliva allt
gynnsammare för triangeln Berlin—Tokio—Rom, allt ogunstigare
för dess av inre företeelser försvagade motståndare.
I öppen dag ligger detta förhållande beträffande Ryssland, där
hela året fått sin prägel av en serie blodiga uppgörelser mellan
de personager, som tidigare i framgångsrik samverkan utrotat vad
som fanns av bildning och kultur i det forna tsarväldet. I och
för sig sluta sig de senaste skräcktilldragelserna värdigt till en
gammal rysk tradition från Ivan den förskräckliges, stora oredans
och Peter den stores dagar, och ur moralisk synpunkt har man på
sina håll anmärkt, att flertalet av dem, som nu så hastigt fått
bryta upp från både makten och livet, i eminent grad gjort sig
förtjänta av det slut, som drabbat dem. Men dylika reflexioner
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
